Min man sitter och mixar på sin syntersajser. Han har spelat in när jag säger min favoritfras "Allt blir mycket roligare om man är snygg", så sitter han där och mixar och trixar och skrattar. Nu har han emellertid bytt till att säga fula ord på portugisiska. Men skrattar lika mycket för det. Spelar Vivaldis årstiderna (Vinter, tror jag) med det portugisiska ordet för sperma. Humorn i det! Man skulle kunna kalla det efterfest, det vi har. Minus brudarna, bärsen och Hugh/Yvonne.
Tidigare ikväll var vi nämligen på fest. Med en massa medelålders människor (ja, folk i vår ålder) och ett gäng barn. Vad är det för jävla fest, undrar väl du och Rick Gill, men det ska jag be att få tala om, att det är såhär vi festar nuförtiden. Dagisets sommarfest. Vi hade skrivit upp oss på att ta med ost och smör. Lätt som en plätt. Någon annan hade jobbat med en paj. En annan svängt ihop en lyxig pastasallad. Fröknarna ställt sig och bakat en rabarbersmulis. Det är till att göra det lätt för sig. Dessutom hade vi köpt Coop-ost, så de flesta blev avskräckta och vi fick med oss det mesta hem, så ska slipstenar dras i dessa sammanhang.
Så blev det den vanliga historietten att jag försökte vara rolig men nästan ingen skrattade (mest jag själv, förstås, och det är ju bra, för det viktigaste för mig är förstås att JAG har roligt). Som när en pappa vid sandlådan ville föra konversation om att barnen minsann älskar sandlådan och att "man kan äta den" varpå jag låtsades missförstå att det var HAN som ville käka sand, varför jag påpekade att jag tyckte det var lite udda med vuxna män som äter sand. Eller han med vinprovningen, som tyckte det var helt normalt att smutta viner i 1000-kronorsklassen, och jag deklarerade att jag tycker det viktigaste är att man blir glad i hatten (blunda och svälja är helt ok mao). Och tog tre gånger av rabarberpajen. Liknade socker vid kokain (fast mindre lattjo). Sjöng högt på sångstunden. Blev tävlingsinriktad på tipspromenaden. Lät mina barn äta ohämmat från buffébordet. Och dricka saft. På en tisdag!
Det är något med tanter som stretar emot sitt åldrande, att de istället blir infantila. Patetiska kanske. Jag nämner inga namn. För det vore ju tråkigt för mig själv att hamna i rampljuset i ett så tråkigt sammanhang.
Kort praktisk frippa, ett välpolerat magasininrett hem, ekologiska varor i skåpen, handpenning på banken, strykbrädan framme och gräsklipparen så välanvänd att den fortfarande är varm, Bamsecharter till Grekland, en röst på Miljöpartiet, en fis i världsrymden.
Allt blir mycket roligare om man är stygg.
No comments:
Post a Comment