På den 12e dagen av osedvanligt strikt diet har jag och min man sammanlagt gått ner 9 kilogram. Herregud, i bärkassen som vi har släpat men nu släppt låg det 1 paket socker, 1 paket mjöl, 2 liter mjölk, 1 kg ost och 2 liter kesella. Allt är borta, allt har försvunnit in i evigheten, kanske blivit till energi. Det är nästan lika mycket som en Lovisa väger. Sinnessjukt.
Men när jag tittar mig i spegeln ser jag fortfarande ett fetto. Och där står hon ju, hon med hängbuken och de tjockaste armarna skådade sedan de östeuropeiska kulstöterskornas storhetstid. Fast lite gulligare är hon ju, hon får nog inte sitta på tunnelbanan tack vare sin fetma längre i alla fall.
I somras, när jag vägde 8 kilo mer än vad jag gör just nu, då måste jag ha varit riktigt jävla smällfet på gränsen till hälsovådligt obese. Det var bara en tidsfråga innan det enda sättet att få mig ur huset vore medelst lyftkran. Tur man tog sitt förnuft till fånga och slutade trycka in bullar i en käft som redan var full.
Men vid den tiden led jag av s.k. omvänd anorexi och trodde nog fortfarande att jag var en liten tjej, kanske lite rund om magen, men fortfarande en lattjo liten pryl. Så fel man kan ha.
På fredag när ”projekt hetsviktminskning” går över till ”projekt ät rätt” bör jag ha nått min pre-pregnancy-vikt igen. Men då ska man komma ihåg att innan jag blev gravid och laddade ugnen med bullar (både bebis och kanel), var jag en skojare som verkligen inte spottade i glaset och därför var alldeles för fläskig för mitt eget och betraktarens bästa.
Man har fortfarande 5 kilo att arbeta bort innan man kommer i pre-London-blusen.
Sedan, mina vänner, sedan blir jag sådär snygg som bara jag kan vara. Allt blir mycket roligare om man är smalsnygg. Precis allt.
2 comments:
Omvand anorexi, ja. haha!
Den hade du med va! Vi snygga!
Post a Comment