En månad i pyjamasblus

Remember, remember, the 15th of November. Vidrigt och underbart. Fasansfullt och vackert. Helvete och jävlar i min box. Nu har vi tillryggalagt en hel månad sedan detta magiska datum. 

I soffan har det liksom blivit en grop för att det alltid sitter en brumma i den. Kvaliteten var väl inte av högsta klass till att börja med. Och jag orkar inte längre rätta till filtarna och överkastet som döljer soffans anskrämliga typiskt engelska mönster, det är bara när jag får finbesök jag mäktar med ett dylikt mankemang. Här sitter jag tills jag växer fast i det fula fula tyget.

Ibland med tillfälliga avbrott för snabba utflykter till köket för att sterilisera och mecka med flaskor (finsmakaren vågar ju vägra pattsug). Kanske ett kvickt toalettbesök, en snabb dusch, vilken lyx.

När jag inte matar, pumpar jag. Och när lilla äntligen sover passar jag på att mata mig själv, kanske plocka upp nån gammal bajsblöja, skriva ett mail, surfa lite porno (not).

Ibland lyckas jag lämna huset. Idag strävade jag ner på Tesco med lilla i bäbisbjörnen, det var skoj tills jag skulle trampa upp för backen med matkasse och en sovande bäbis som halkade ner och försvann i sin stora jacka. Imorgon kanske vi ska på Darwin-utställning. 

Just nu längtar jag tills vi flyttar tll Sverige så jag kan fika med min mamma. Bara sådär utan vidare. Det vill jag.

Men det bästa är att lilla är så sjukt snygg att titta på att man blir alldeles varm och glad när man gör det. Prova själv. Jag tror det är vad vi i vardagligt tal kallar kärlek.

Kolla även in Lovisas farfars hemsida (varning för visst mått av ost)