Secrets & Lies

En gång för mycket länge sedan, iallafall cirka tio år sedan, bodde jag på Vildanden i Lund. Eftersom jag var student hade jag mycket tid till övers att ägna mig åt hobbys såsom killar, smink och disko. Jag vill nämligen hävda att universitetsstudier i synnerhet inom humaniora är piece of cake. Vrålfylla och cp-bakfylla till trots kan man med skakig hand skriva VG på tentamen i Pressvetenskap - jag vet för jag har gjort det. En sådan bakisdag låg jag en hel dag i Vildandssängen och kollade på film och gjorde det busiga - ägnade mig åt sängrökning. Här låg lill-tanten med fimp och askfat, kanske en dunk coca cola, och på VCR-maskinen Secrets & Lies, vilken torde vara den enda film jag någonsin gråtit riktigt mycket när jag sett. Och just nu idag vill jag se den igen för att kunna avgöra om den verkligen var sådär fantastiskt gripande som jag tyckte i min ungdom. Det är den va?