Så här ser det ut:
I portuppgången granne med Dublins Slott står en brasiliansk ostystare och försöker hångla upp en svensk donna, båda med ett par glas för mycket innanför västen. Under hela kvällen har han sexigt tafsat henne på låren och pattarna, varpå hon fnissande tagit bort hans händer alltmedan hon älskat uppmärksamheten. Nu trycker han upp henne mot väggen och gnyr om att få komma till. I detta läge stegar en djupt överförfriskad man i 47-årsåldern fram till dem, skvimpar med sitt plastölglas, fladdrar med den nedsölade herrblusen och sluddrar: You are gorgeous! Och inte till flickan om det var någon som antog det, utan till den brasilianska pojken. Tack, det var snällt säger pojken och tar sig ånyo an uppdrag hångla. Skam den som ger sig, gubben fortsätter sin kärleksförklaring: Nu är det brasilianarens svarta punkhårsvall som komplimeras. Gud vad snyggt det är med den svarta hockeyfrillsklippta skulten prydd med hårband, tycker farbrorn. Men han tycker inte om att ignoreras, därför tar han nu i från fotknölarna: JAG ÄLSKAR DIG, vrålar han med inlevelse till brassen, som svarar lite irriterat: I love you too, men nu får du gå en bit upp för gatan så kommer jag sen. Gubben tultar snart iväg, i spänd väntan på att hans sydländske vän att ansluta, eller vad?
På marken utanför slottet ligger en snubbe med bar överkropp och händerna i position såsom handfängslade på ryggen, avdäckad och borta kunde man tro, men titt som tätt höjer han huvudet och skriker okvädningsord. På en bänk utanför entren sitter ett sovande par. Ska ni inte gå hem?
Allt ackompanjeras av den obligatoriska nudelspyan som mäktigt tornar upp sig vid staketet.
Och vid sidan om alltihopa, all bedrövlighet och snefylla, står tant och iakttar. Detta är Lördag på Dublin Castle, man gör alltid så, och den här skiljer sig säkert inte från andra på annat sätt än att jag för en gångs skull är nykter som spiken.
No comments:
Post a Comment