"Catastrophe!"

Den ungerska pedikyren gick lös på anspråkslösa £3.25, så självklart ville man komma till. Fotvårds-kärringen jobbade med osthyvel och träslöjdsrasp. Hon lyfte min fot, skakade på huvudet och utbrast: "CATASTROPHE!!!" Med stark ungersk brytning. Det var väl ett av få ord hon kunde, ett annat var "AWFUL", för så beskrev hon Ninas fotsulor.

Tjocka strängar skalade hon av, som liksom krullade ihop sig och såg dödsläckra ut. En hel skyffel med avskav fyllde hon. Mysigt.

Då var det ändå inte så illa som Per X's fru vars hur vi städade ur någon gång på 90-talet och vars fotsulor var bland de förskräckligaste och sprucknaste jag skådat. Tjocka gulnade förhårdnader, djupa sprickor, the lot. Hon stod på en pall och fötterna var alldeles mitt i sylfältet. Jag glömmer det nog tyvärr aldrig. "DISGUUUSTING!!!" Eller vad hade ungerskan månne sagt för att beskriva denna fotkatastrof, om hon redan använt de starkaste orden om tant Ullas och Mamma-dockans små gulliga fossingar?