Ute ur huset vid 8.20 AM, något för sent för att kunna take it easy och ändå komma i tid till kontoret. Flertalet motgångar på vägen får mig fullständigt ur balans.
Jesus har valt att småkissa, varpå jag lyckligt fäller ut mitt nya tantparaply. Men Jesus har också rikligt med luft i lungorna, som han fräckt blåser på mig och mitt paraplax, varpå det vita volangprydda regnskyddsspektaklet blåser ut-och-in och jackan blir blöt, nyklippta frisyren är för kort och blåser i ögonen och munnen. Som topping på tårtan har jag sladdriga byxor på mig som inte vill sitta uppe, som släpar i marken och blir sura. Får jag även nämna att mina skosnören ideligen går upp och slänger runt benen som kladdiga maskar. Lunchlåda och damväska i ena handen, paraply i den andra, med ingen chans att rätta till de uppstådda problemen, börjar jag upprepa svordomar och besvärjelser som ett mantra. Bråttom bråttom. MP3-spelarens earplugs glider ständigt ur, men det finns inte tillräckligt med händer att fixa in dem igen. En synnerligen vacker inledning på en lika fantastisk dag.
No comments:
Post a Comment