VAB-resultat

Idag har jag vabbat (är det verbet?), helt enligt principen att här delar vi vabbandet millimeterrättvist. Igår var det min man som höll i rodret här hemma. Bara att på min VAB-dag var det inget barn som var särskilt sjukt. Febern hade mojnat, hostan visserligen fortfarande skruttig, men det är ju inget att oja sig för. Hostar gör man väl i stort sett hela vintern som svenniskt barn.

Jag är inte van vid det här, att man kan sitta och trycka fram en extra röd dag ur sin almanacka och få betalt för den dessutom. Så typiskt svenskt, in a good way. Men dagis har sina regler - 24 timmar feberfritt, annars är man inte välkommen. Så feberfritt it is, och det bevisade jag genom att ta med mig förskolebarnet till dagis för att hämta upp den friska delen av barnaskaran (ska man kasta peppar och ta i trä vid ett dylikt uttalande?).

Så hur vabbar man? Och varför heter det vabba (det måste det ju göra) när det är Vård Av Barn med ett B man ägnar sig åt?

Jag har sett osmakliga Facebook-exempel på folk som postar saker såsom "ioo, va skönt med långhelg, fredagsvabben e go´den", eller "oh näu, barnet sjukt påu min semesterdag, vikken osis" (och ja, alla med denna inställning pratar grov skånska, så rasistiskt är det), och jag kan bara hoppas att deras arbetsgivare ser det så de får skämmas alternativt drabbas av neddragningar.

20 kg SVT Barnkanalen. Det är vad den sjuke får i VAB-present av mamma. Själv har jag smygjobbat lite, via telefonen. Man kan ju inte låta bli, it's where the action is. Och vissa saker kan inte vänta, om man är en het soffpotatis, tydligen. Eller så är det min hybris igen. TITTA NU VAD TANT ÄR DUKTIG, MIG VILL NI VÄL BEHÅLLA FOREVER AND EVER" tycks jag något desperat vilja basunera ut med mitt agerande.

Dessutom har jag, och detta är sjujävlars ännu duktigare, städat hela lägenheten. Jag vet, 70 kvadratmetrar, inget att skryta om, tycker den som dammsuger en hel jävla villa två gånger i veckan (orka, suckar jag tonårsmässigt), men jag tyckte det kändes läckert med fräschören. Och vi hittade Lovisas iPhone som varit borta i månader! Under madrasserna under sängen, var annars. Den som undrar varför Litensson har en egen iPhone (nåja, iTouch), kan jag berätta för att det är för att det är vår allra sämsta telefon. Hell, det är inte ens en telefon. Det är en spelmanick, med låst internetch. Vilket lurendrejeri! Men hon älskar'n, den har ju Toca Boca, så vem är jag att avslöja att Sony-telefoner är så jävla mycket bättre, vem är jag, vad vet en ko.

Äntligen står julgranen i källarutrymmet, har jag parafraserat Gösta Berling dagen lång, i min hjärna, tyckt att jag var fyndig och lite klyfitg, men till ingen nytta, för varken Lovisa, 3 bast, eller min brasilianske make, skulle fatta grejen, hur jävla fyndigt klyftig jag är. Därför skriver jag det här, där ungefär 100 miljoner kommer att läsa: Äntligen står julgranen i källarutrymmet. För det är ner dit jag burit ner den jäveln. I September, vilken idioti. Och då firade vi inte ens jul i Sverige förra året. You do the maths. You calculate the level of laziness.

Och så bakade vi chocolate balls. Det var någon i ett barnprogram som hade sådana, inte Laban, nån annan, klockan 9:30 om morgonkvisten, och jag var inte sen att nappa på idén. På med Pippi-förklädet lilla skojare, sa jag, här ska bakas. Men som vanligt slutade det med att Lovisa tog ett bett och jag glufsade i mig tre bollar (eller fler, det kan ha blivit ett 20-tal totalt, vem är jag att räkna? Fan vet, de var rätt små).

Det var den VAB-dagen. Kråkan satt på telefontråden - så var den stunden över.