Jag gillar hårda ord och inga visor

Det är väl ingen hemlis att jag gillar när det bränner till lite i konversationen. Runda ord i kyrkans lokaler, gulliga barn som svär, hårda tag i vokabulären, lite jävlar anamma. I like it all.

Tycker att ett par svordomar och ett könsordsutbristande i sociala sammanhang är härligt frigörande, och ett tecken på att man är avslappnande med varandra.

Därför tyckte jag det var väldigt trevligt ikväll när Lotta tilltalade mig med tillmälet hora.

Anledningen? Ja, det var att jag ställt fram mjölkpaketet på köksbänken bredvid kaffekokaren, trots att hon redan gjort sig till och hällt upp i små kannor på bordet.

Vilken hora jag är va.

Älskar't.