X Factor -Ant & Seb

Kolla först in detta: Ant & Seb på You Tube.

Killen i gul blus och blond Hitler-musse är fullkomligt övertygad om sin polares talang. Han beskriver sin vän som en blandning av Usher och Rick Astley – bara tanken på den kombon gör ju en knäsvag. Och själv påminner han starkt om P Diddy. Fast samtidigt är dom självklart helt unika i sitt sound. Joråsatt, nu kör vi.

Och killen i svarta linnet – talangen - ystar loss på sin ostmaskin och sjunger sådär överdrivet schlageraktigt "uh-oh-oh-oh, mysterious girl" – en riktigt kass låt med P Andre till att börja med. Gulblus-Musse står stelt bredvid med händerna i fickorna och man undrar när han ska klämma in med andrastämman.

Det ska han då inte, utan han ska istället (på P Diddys vis?) eka sista strofen som en liten totalt uddlös rap. "Come on move your body" eller varför inte bara ett fräckare än fräckast "yeah man". Unikt.

Juryn kan så klart inte hålla sig – de knäcker sig fullständigt. Fy fan vad härligt uselt.

Det är gulblusen som är chefen och promotorn, det är hann som sköter snacket. Och det är även han som har inbillat killen i linne att han kan sjunga. Båda två är cp-skadade. Det kan vara så att gulblusmusse har haft så dåligt inflytande på linne-fiaskot att han blivit cp-skadad, men faktum kvarstår - båda är sepe. Efter att de blivit utslängda av säkerhetsvakterna förmår gulblusen senare sin grundlurade kompis att ostsjunga Rick Astleys gamla hit "Never Gonna Give you up" då Simon Cowell passerar. Det är här det hela når sin kulmen i riktigt pinsamt härligt bra TV.

X-Factor är tillbaka – mina Lördagkvällar har åter fått mening och innehåll. Och Sheryl Cole är snyggast. Hon påminner mig om Angry Dogs-Jenny i hennes glansdagar, och jag tänker att Angry Dogs borde fan vart med i X-factor, eller hur?!