Här händer det grejer. Varje dag tycker jag hon får mer och mer hår, en riktig frisyr nu ju, en kalufs med lockar. Självklart bedåras alla tanter och gubbar i hissen på Villa Lobos, vem är förvånad, inte jag.
Och hon highfivar, gör indianen, monsterljudar, kastar slängkyssar, vinkar hejdå, pekar och klappar händerna, varje gång hon säger vovó storskrattar hon och applåderar sig själv.
Sedan är hon inte lite konstig med sitt jakande och nekande. För ja/sim säger hon "naiiiii", menar hon däremot prompt nej så låter det "nä-ä". Vill hon ha mer säger hon "mai", ser hon en toalett illustrerar hon denna upplevelse med ordet "bai".
Vi har hört henna upprepa massa ord, tex "peta" för chupeta/napp, "nänä" för näsa, och "öga" för öga. "Heddå" säger hon när hon vinkar adjö. Utom till mig förstås, jag får inte gå, då låter det "äääh".
Sedan har hon börjat kalla mig "mamai" efter bara en dryg vecka på brasiliansk mark. Däremot säger hon inte sitt eget namn, ej heller Lovisas. Och Lovisa den skojaren har slutat kalla mig mamma, numera är jag "Ma", snyggt ju. "Man måste älska Ma", säger hon, och det har hon ju rätt i.
Om du har läst så här långt och inte heter Eva ska du ha en eloge, alternativt en dumstrut/trötthatt. Momoi säger hon förresten också fortfarande!
4 comments:
JAG laser, for jag ar mamma. Hurra, sa fint!
Åh vad bra, hurra för mamma Jenny. Erkänn att du döpt henne lite efter mig, så oerhört snyggt!
Jag läste och jag var intresserad. Förövrigt så är även jag Mamma.. Otroligt söt liten sak du har där.
x
Haha, ja visst. Fast det ar ju talluuulah, med langt u, men snallt att bade jag o hanna dopte vara flickor efter dig... :)
Post a Comment