Monday, November 10, 2008

En 9e November som försvann

Den 9e November hade dom sagt. Det var då allt det där spännande, otäcka, blodiga, häftiga, omoderna men naturliga skulle ske. Men nu har dagen gått förbi utan att jag för den sakens skull sett en endaste jävla slempropp eller vattenavgång eller för den delen mensvärk. Fine by me, säger jag som inte lämnat hemmet på hela dagen, bara bytt från en pyjamas-blus till en annan i samband med att jag tog mig ett kvällsbad. Jag väntade mig inget, krävde inget. Jag tror fortfarande att jag bara lider av fetma och har en bajskorv på tvären. Vagn, säng, små kläder - det är ju bara för dockorna, eller hur?

Total avsaknad av X-factor


Här har vi honom. Lönnfet gubbe med nyblekta tänder och ostig attityd. 38 år på nacken men gammal för sin ålder med fladdriga gubbyxor, feta fingrar och flygigt rödblont hår i 55+-klippning. Varje Lördag står han på scen och häver ur sig de mest tårdrypande bajs-ballader med teman som I Will Always Love You och My First, My Last, My Everything. Låt dig inte luras av en fruktansvärd tribaltatuering på vänster överarm - han är varken tuff eller ungdomlig. Hans röst håller inte bättre än självaste Bengt Bedrups - utan är en ytterst tråkig historiett med gubbighet som främsta tema.

Så varför får han vara med och leka? Varför röstar kärringarna på honom? Är dom inte kloka någonstans?

Svaret är att det helt och hållet handlar om en snyfthistoria om denne ensamstående fattiga farsa till en bäbis som förlorade sin fru i barnsäng. Ja men vad fan, bäbisen överlevde ju och var inte cp, vad kräver du? Kan man tycka. Eller så ringer man och röstar på den fulaste gubben i Xfactors historia och tvingar mig att utstå hans fruktansvärda sånginsatser varje Lördag.

Kanske att jag slipper nästa helg, kanske min tur för barnsäng (utan cp-skada och död)?

Så summa summarum skickar tittarna (och hororna Louis, Simon och Dannii) hem talangfulla och snygga Laura White. Fullständigt obegripligt. Till förmån för osexiga spanjorskan Ruth Lorenzo. Usch. Medan Daniel Craig inte ens är i bottom two. För hans fru dog ju i barnsäng, remember. Då får man sjunga i tv som tröst även om man är gubbe utan röst.

Behållningen för programmet ligger nu endast i det faktum att Cheryl Cole är snyggast i hela världen.
Snyggaste Cheryl - men vad ska du med Ashley till? Och detsamma frågar jag Chelsea FC?
ful, trist, töntig gubbjävel (jag skiter i hans fru och han skiter i mig)


duktig, gullig - men tyvärr kristen




Eftertanke: Fast nu läste jag att Laura White menade på att det var Guds vilja att hon åkte ut. Bullshit i brumman. Några kristna ungdomar behöver vi fan inte i popsvängen - lika bra hon fick gå då.

Wednesday, November 05, 2008

Ullas bullar

Åh mums, mina barn är inga aper. Här är allihopa. Den svenske älgen Svälj. Afrikanska jakthunden Jack. Katten Miau Gato Negro. Lovisas apa Macaco. 30-årsräven från Mamma Hammarlund. Den ståtligaste giraffen i hela skogen, Mr Guran. Och Lovisas randiga tax från John Lewis.

Sitter dom alla i soffan och mumsar mammas bullar. Jag är mamman. Fy fan vad bra.

Heja Heja!

Tuesday, November 04, 2008

Vårtkärringens identitet äntligen avslöjad - här är hon

Under mer än 4 års tid jobbade jag med denna häxa. Den mest sanslösa människa jag mött i mitt liv. Nu tänker jag att chansen finns att jag aldrig mer kommer att behöva träffa henne i resten av mitt liv. Det är ju alldeles underbart. För mig är hon död och jag behövde inte ens använda det där råttgiftet.

Ovanstående bild smygtog jag när vi var på Absolut Ice Bar på en utekväll med jobbet för några månader sedan. Visst ser hon otäck ut, och man skulle kunna skylla på det karga isiga ljuset i lokalen, men själv var jag så här söt vid samma tillfälle så den gubben går inte!

Hihi. Mums! Hejdå och skål, äckliga vårta!

Globe Girls på Gilgamesh

Den här intensiva cabaret-showen var jag på igår. Globe Girls är alltså ett gäng bögar utklädda till kvinnor fast med trosorna utanpå strumpbyxan. Inget fel med det, graciösa som katter och ben som värsta snygga rashästarna. Mocktailsen kostade 6 pundare styck och de med sprit i förmodligen det dubbla. Kvällens hostess var min kollega den flinskalliga gubben på 40 bast med ölkaggen. Kvällen till ära hade han ankellång guldklänning, blondlockig peruk och 20kg smink. Snyggt ska det vara! Älskar't!

Och gissa vem mer som var där på Gilgameshen och tittade på bögflickor? Joråsatt, låtsas-lebbet Jodie Marsh som du kan läsa om nedan var där med sin låtsas-lebbflickvän. Jag kan avslöja att det var alls ingen magi mellan dessa två, den ena osexigare än den andre - stämningen var ungefär lika erotiskt laddad som den mellan Mona Sahlin och Bengt Bedrup (obefintlig). Och Jodie hade skitfula gul-orangea magra kycklingarmar som hängde ut ur en rosa t-blus som spände oläckert över de löjligt stora sillisarna. Loooooser!

Här är han i sin fina klänning igår afton, buken spänner snyggt, och bredvid sig har han sin chef, en man utklädd till bordellmamma fast med svart läppenna. Han sa att han hade guldtyg över så att min bäbis kan få en bögfilt, oh vad snällt!
Här har han gjort sig fin med smink - jag tror den här bilden eventuellt togs innan han blev sådär tjock.

Monday, November 03, 2008

Lady of Leisure

Efter en veckas semester som mestadels tillbringats bakom hemmets trygga port, kör jag nu nästa ledighetsrace under de kommande 39 veckorna. Jobba är fan det tråkigaste man kan göra. Vårtkärringar, inkompetenta chefer och tjötiga kollegor kan dra något gammalt över sig - jag har varken tid eller lust med sånt trams. En dag kommer jag tillbaka till den s.k. arbetsmarknaden med lust och fägring stor, men nu just nu är jag bara lilla Luddes husfru och det är fan det snyggaste jag vart på länge.

Sunday, November 02, 2008

I kissed a girl and I liked it

Det här är bruden som gjorde sig känd med att vid upprepade tillfällen klä ut sig till hora och blagga sig in på mediokra kändispartyn. Ett militärmönstrat bälte spänt över varje hängpatte, grattis till succen, du är en vinnare. Att synas till varje pris.

Fin blus, hörru.

Nu har kärringen dock inga fler ess i rockärmen. Hon har fluktat pattarna, förstorat desamma med sill och koksalt, visat fittan och fått popcorn. Vad gör man, vilken publicity stunt kan man dra till med?

Ah, jag vet. Gör en Lindsey Lohan. Kör en cp-kristen Katy Perry. Dra den om Rödluvan. Låtsas att du är lebb, det tänder ju killar på, det har vi sett i porrfilmernas intelligenta värld. Alla tjejer är lesbiska och vill samtidigt ha en dånge i dajmen, ja tack en till.

Jodie Marsh säger: Jag fattar att tjejer bli lesbiska efter all skit man får höra från killar - till slut tröttnar man och ser sig om efter annat.

Eller hur, för man blir lesbisk när killar är dumma, det är ett aktivt val man gör när alla snoppar visar sig vara just snoppar.

Nu har hon således träffat underbara lebbsnyggot Nina, som är fantastisk att kyssa och är sexig som vilken man som helst. Vad tyckte du om fittan då? Eller vågade du inte smaka på den? Var det ingen som filmade?

Fin flicka - Holly Willoughby


Här är en tjej jag gillar. Hon är som man ska vara, hon är som jag: snygg, tuff och rolig. Lite jobbigt för henne igår afton när Louis Walsh hasplade ur sig grattis till det nya barnet till hennes platta mage live i Xfactor-televisionen.
Fast jag blev förstås rörd och tyckte det var fint och myste bakom min fetma.


Girls Aloud - The Loving Kind



Som alla smarta känner till är Pet Shop Boys världens bästa popband genom tidernas historia. Vidare tror jag vi kan vara överens om att Girls Aloud är det snyggaste och mest trallvänliga girlband som finns på kartan. Så då kombinerar vi dessa två favoriter - och vad får vi då? Neil Tennant ser världens snygagste tjej på nära håll och slutar äntligen vara bög? Nehejdutack. men vi får The Loving Kind, en perfekt popdänga signerad Tennant/Lowe (+Xenomania) med härligt klassiska PSB-rim såsom

I want you
To kiss away the tensions
The issues never mentioned
With all the best intentions


och

You may be disinclined
To find a love we've left behind
So kiss me then make up your mind
I'm not the loving kind


Älskar't.

Och imorgon släpps Girls Alouds nya album som även inkluderar Englandsettan The Promise. Häng dig på HMV-låset imorgon bitti, tipsar tant.

Helgen vecka 39


Här frångår jag mina principer. Chock. Nakenbild. Nästa steg blir väl en sån där äcklig bild där det ligger en slemmig fosterfettsbäbis på pattarna, med blottade mörka bröstvårtor ett sånt där nybliven-mamma-leende som bara nyblivna mammor förstår och ett lite medtaget fårat ansikte, självklart med glasögon och utan smink. Den tar vi, sa Polishustrun!

Man tappar alla hämningar och bajsonerar ogenerat inför en hel arsenal. Det är ju så naturligt.

Och visst är just min bäbis sötare än alla andra. Och duktigare. Eller hur. Mina barn e inga aper.

Lilla


Vid fotändan av min säng står en liten, liten säng. Ibland måste jag gå in i sovrummet och titta på den, för att det är så absurt att den står där, för att jag kan inte begripa vems den är. Att det ska sova en främmande människa i mitt sovrum, bara sådär, och det är inte ens en gång ett ligg. 

En liten docka som vill sova utan kudde och med fyra filtar. 

Pingu, Macaco och bäbis-Guran väntar tålmodgt i ett av hörnen på sin nya kompis.

Och jag undrar vem det är.

Saturday, November 01, 2008

Politiskt inkorrekt

Du kommer aldrig att se mig med en röd vallmo-brosch fastnålad på blusen. Jag stödjer av princip inte soldater eller krigshjältar. Det finns nämligen inga hjältar i krig, bara förlorare. Det är bara idioti att skicka folk till Afganistan eller Irak eller Tjottahejti för att stävja population eller sno land eller vad det nu är man är ute efter.

Just nu har alla brittiska människor en poppy fastnålad på skjortslaget. Alla deltagare i Xfactor har tex påtvingats en. Premiärministern måste alltid bära sin, premiärministern älskar krigets herrar. Cheryl Cole har sin i håret. Dermott O'Leary bär sin som ett bevis på löjlighet. Ingen eftertanke, bara ett måste för den som ska utstråla pondus i tv. Alla nyhetsuppläsare, vädergubbar, sportfånar, alla artister. Varenda jävel - och jag blir så trött. Det står en bräddfull korgjävel i kulisserna bakom xfactor-scenen varifrån alla deltagare MÅSTE ta en blomma och nåla fast på blusen. Och till på köpet har man spelat in en singel (en cover på Mariah Careys osteria Hero), som man hoppas ska bli number one och som samtliga inkomster ifrån går till de som företräder de brittiska öarna på krigsfronten. 


Gordon ser ut som han ska spy, spy på den fula blomman

Trams, säger jag. Jag ser hellre att Girls Aloud stannar på topp med sin fantastiska bit The Pomise och dessutom finns det ca 100 charities jag hellre skulle ge pengar till än någon jävla krigsveterankassa.

Och just nu står det en gubbe vid namn Daniel, som det är så jävla synd om för hans fru dog i barnsäng och därför får han fortfarande vara med i Xfactor-tävligen trots att han är en lönnfet gubbjävel totalt i avsaknad av utstrålning, på scen med en poppy på kavajen och fladdrande gubbyxor på de blekhåriga benen. Gå hem och lägg dig, alternativt åk hem och ta hand om ditt lilla halvföräldralösa barn för fan!