När tant var en liten flicka var det kotym att någon gång i början av November börja bläddra i den leksakskatalog som kom hem i brevlådan. Ju närmare julen man kom desto fler saker hade man kryssat för att man ville ha. Dessutom fanns Ulrikas, Carls och Cecilias önskelistor fastmagnetade på kylskåpet, om det skulle råda några tvivel om vad vi ville ha till jul.
1. Transformator till legotåget
2. 1000-bitars pussel med landskapsmotiv från Tyrolen
3. Gosedjur, helst ännu en Råsis i annan storlek, eller en Snobb till Snobbskolan
4. Sällskapsspel, ex. Mix Max, Bamses Honungsjakt, Den Försvunna Diamanten, Tjuv och Polis
5. Freestyle
6. LP-skiva med Pernilla Wahlgren
7. Rosa kläder
Så kunde den se ut för 20 år sedan, på den tiden då man tyckte att julen var härlig, som ett genrep två veckor innan den verkligt stora dagen, aka min födelsedag.
Nu är jag gammal och vill inte ha några julklappar. Och jag vill inte ge några heller. Okej då, en chokladask kan mamma få ge mig. Paradis till U, Gröna kulor till C, Romerska bågar till pappa - man gör alltid så, Alladins mörka bitar är äckliga. Men det räcker så. Jag vill bara ha mammas mat, Karl-Bertil, glöggfryntlighet och lite änglaspel. Vi kan lägga ett av dom gamla 1000-bitarspusslena, vi har nog glömt bort motiven ändå. Vi kan spela Monopol eller Trivial Pursuit från 1989 och lyssna på soundtracket till Chess på grammofonen. Allt jag vill ha är lugn julefrid, lite kärlek, ett par julmelodier på radion, en dans i staearinljusupplyst kök med Calle och mamma.
Den som har flest prylar när han dör vinner lika lite som den som har legat med flest.
No comments:
Post a Comment