Under tre timmars umgänge med nuvarande och före detta arbetskamrater pratade vi till 90% om Vårtan. Man gör alltid så, för det finns inget mer fascinernade ämne än en så pass sjuk, motsägelsefull och ond människa.
Ena dagen är hon VD, för det säger hon till den nyanställda att hon är under dennes anställningsintervju - andra dagen heter det "jag jobbar inte här" för att det passar henne att slippa utföra vissa arbetsuppgifter.
Jag är trött på att jobba, jag ska sluta, alternativt: Jag kan inte sluta, för det skulle inte bankmanagern tillåta. Som om bankkillen på Nat West skulle ha det minsta personliga intresse i att en tjock kärring river i blanketter, checkar och kassaflöde. Visst, herr minister. Sure thing.
Jag slutar om ett halvår, jag slutar om ett år - men hon slutar ju aldrig. Som ett elakt munsår biter hon sig fast, en jävla vårta, svulst och sjukdom.
Jag har HIV, jag blev våldtagen av två inbrottstjuvar, min man blev mördad, dom slog sönder knäna på mig med ett baseballträ, yeah right, jag låg ett halvår på sjukhus, eller var det ett år, same difference, whatever, jag fick lära mig att gå igen som en bäbis - synd att du inte fick lära dig att veta hut, säger jag.
Slicka den röv som slickas bör för tillfället, allt för egen vinning, spänn ditt eget konto fullt med direct debit-pengar för illa utförda arbetsuppgifter, vem är där och kontrollerar? De som är över dig är antingen för korkade eller bryr sig inte för att de själva håvar in slantar på att räkna sina tår och erhåller feta bonusar för att sälja luftslott.
Jag säger då det - det finns material till en hel bok om detta ytterst fascinernade monster.
1 comment:
lol
Post a Comment