Svartsjuka och avundsjuka - för dom små och dom osäkra

När min man är ute och far med sin cykel om kvällarna undrar inte jag om han kanske har rullat iväg till Industrigatan och tagit sig en snabbhora, då funderar jag inte på huruvida han ligger i sin älskarinnas armar på Djingis Khan, då antar jag inte att han sitter på kasinot och spelar bort alla våra pengar eller på puben och super sig snygg.

För jag ser ju precis var han befinner sig. På GPS-appen. Här är han  - Hardeberga, Södra Sandby, Kungsmarkens golfklubb. Och cykeln rullar fram utan stopp. Jag kan se det live på min dator. Så moderna är vi.

Men det är så klart mest på kul jag kollar. Och så att jag ska veta att nu är han snart hemma, nu ska maten stå på bordet.

Det där med att vara misstänksam och sotis, det har jag slutat med för länge sedan. Det är väl bara barn som håller på med sånt, vuxna barn och vanliga barn. För det vet vi ju, att det tjänar ingenting till och dessutom, om man är trygg och glad i sin relation vet man ju att den andre aldrig skulle hitta på något fuffens.

Skönt att slippa lägga energi och fokus på sånt. När jag var yngre brukade jag bli VÄLDIGT arg och fyllas av MISSTRO emellanåt. Var har du varit, vad har du gjort, vem är det, vill du ligga med henne eller? Helt poänglöst och töntigt. Men så har jag å andra sidan varit ihop med en del bottenskrap och ostar förut, ingen nämnd, ingen glömd.

Svartsjuka är ett annat ord för osäkerhet.

Och anledningen att jag nämner det här är att jag precis sett exempel på en dylik ungdomlig osäkerhetssjuka i min närhet - again inga namn nämnda, men fråga om du vill veta, det brukar funka.