Kalashelg

Nu är tant Trött på väg hem efter en storstilad helg. Jag har fått hänga med toppskiktet av snyggingar. Ingen slår så klart bruden på fingrarna där, hon var lätt snyggast. Och idag går utnämningen till lillsnygg Elin som fyllde ett.

Igår anlände jag i rimlig och god tid till Varberg C där jag skulle plockas upp av Mr Clark för färd till Jesus i kyrkan. Bara att vi blev försinkade av att herrarna i framsätet prompt skulle ha en kebab. Bara att vi körde vilse (vilket jag, kartläsaren from hell rättade till med min telefjants snillrika funktioner. Sony Ericsson 1 iPhone 0). Bara att kyrkan inte låg där Ästad Gård låg, så vi fick köra lite till. Vilket ledde till att vi helt orutinerat kom för sent. Till vigseln i kyrkan, har du hört något så tokigt. När vi anlände var brudparet redan på väg upp mot altaret. Vi fick helt enkelt stå och skämmas i Guds farstu en stund innan vi kunde smyga in. Och som vanligt när jag befinner mig i en kyrkjävel fick jag en släng av tourettes och var tvungen att svära och ondgöra mig för min bänkgranne om hur sjukt det ändå är att dra in Jesus och hans farsa i sitt äktenskap. Men bruden var vacker och kyssen bejublad. Vi kastade fågelfrön istället för riskorn, modernt.

Sedan drack jag helt fräckt tre glas bubbel vid champagnemottagningen nere vid den natursköna sjön. Jag var väl sugen. Varpå jag var vuxet avhållsam en stund, innan jag gav mig på bordsvinet. Så att fyllan hölls stången. Jag vill hävda att jag var i god form, för det var jag. Och skaldjurstapas, enrisrökt kött, kantarellsås och ostar var fantastiska. Tårtan lyxigt god ackompanjerad av Baileys, mums. Sällskapet av det mest magnifika slag.

Ett klassiskt citat från kvällen kan jag bjuda på. Vi stod ute på verandan när ett gäng ynglingar, som inte tillhörde vårt festsällskap, passerade. "Men vänta nu killar", utbrister en av dem när han får syn på oss snyggingar, "vi kan inte gå hem nu, kolla in brudarna". (Eller nåt i den stilen). Varpå han släntrar bort till oss, tycker väl han är en cooling, vill väl ligga. "Vad är du för en pajas?" undrar jag och påpekar även att han har lössnusfläckiga tänder. "Tack" säger han indignerat, sarkastiskt och sårat. "Verkligen, tack", säger han och ryggar bort från oss. Så ska en slipsten dras, så gör man sig av med en ost.

Efter festen blev vi hämtade av Mr Rebeling som kört hela vägen från Göteborg, och nu tillbaka. Flott arr. Och jag, som hade flest glas innanför västen, snackade nonstop blajblaj hela vägen hem medan de andra försökte sova.

Idag vaknade jag smått bakfull till förberedelserna inför Elins ettårskalas. Mamma Dufmats botade mig dock medelst en vitaminbrustablett och två Alvedon, sedan var jag FFF (fit for fight) och kunde både diska och trä grillspett. Under ett partytält i trädgården avnjöts sedan den ena delikatessen efter den andra. Diet schmeet. Mums! Och vilka synnerligen trevliga människor som var där. Bäst av alla min kära kära exfru Emma Falk, fy farao vad söt. Massa småbarn, alla utom mina. Det är ingen hejd på 80talisternas barnafödande, härligt.

Har du kanske läst i tidningarna om hon som nekades att köpa ett andra glas vin på ett uteställe i Stockholm för att hon ammade sitt barn? Hon var där! En kändis! Nästan. En modern vardagshjälte. Gillar henne, ska fan Facebook-kläppa henne nu.

Och så blev det dags för tant att fara hem. Mormor Dufmats, en synnerligen trevlig kvinna, skjutsade mig till stationen. Nu är jag på tåget mot familjelyckan. Pratade med Lovisa i telefon nyss och aj vad mammahjärtat värkte av längt efter lilla sötaste och hennes syster då. Snart är mamma hemma! Bara rulla lite tåg till så kan vi kramas!

Jag säger då det, den som inte har skaffat barn vet inte vad livet går ut på, vet inte vad kärlek är. Detta var också temat för mycket av mitt fyllesnack igår. Lyssna och lär när tanten snackar goja!

Men en fantastiskt fin helg fick jag. Tack för den. Tack för att jag fick vara med.