Alltså, det är en herrans tur för dig att du är så jävla söt, annars hade jag inte kunnat svara för konsekvenserna.
Säger jag till min yngsta dotter.
För just idag av alla årets dagar, just idag när hennes farsa är bortrest och leker ungdom i London, då passar hon på att jävlas.
Som i att kräva uppstigning klockan 5 AM. Jag försöker förmå henne att sova igen, vilket ger oss kanske en kvart i halvdvala, men sedan ska det vändas och vridas och SKRIKA. Inte skrika av ledsenhet eller hunger, nej nej. Bara skrika för att öva stämbanden. Som en fågel. Skithögt.
I sammanhanget ska vi komma ihåg att det här normalt sett är en s.k. snäll bäbis. Som bara vaknar en gång framemot gryningen, häver en flaska och somnar om.
Men inte idag alltså, inte när mamman är ensamvuxen. Jag blir så lack. Tourettesmonstret i mig häver ur sig fulheter. Till en fyramånaders. Tur att hon inte fattar, för då hade jag blivit stämd för förtal.
Klockan blir åtta och fågelskrikmongot väcker andra barnet. Dags för allmän uppstigning alltså. Bolibompa, välling och ett klättrande barn.
Bra val av dag. Midsommar 2011. Och mamma är gräsänka. Bra där, barn. Braaaaaaa.
No comments:
Post a Comment