Wednesday, June 15, 2011

Jag är med barn, jag är med barn, jag är med barnmorskan på stan

Kommer du ihåg den låten? Den smått urlöjliga fortsättningen lyder:

Jag är så kå- jag är så kå- jag är så colasugen så
Hon ville knu- hon ville knu- hon ville knuffa mig i sjön

Det är väl upp till ungefär 12-årsåldern man kan tänkas tycka att det är roligt. Alltså är det inte skojigt längre, det var bara ett minne från sent 80-tal. Min bror och jag.

Min barnmorska, som jag träffade på stan idag, undrade: Blir det fler barn nu?

Och det kan jag säga dig, att det blir det inte.

Fatta hur lugnande det var att tänka efter förlossningen att det här behöver du aldrig mer göra, Ullaguran. Helvetet sparar vi till efter döden. Att lägga undan bröstpumpen i förvissningen att den här kommer aldrig mer att behövas, den kan skickas till Öland i all hast och stanna där, ajöss med den. Amningskupor, dra på trissor, det ska jag aldrig mer handla, såvitt jag inte en dag vill hjälpa till som den mormor jag hoppas bli en gång långt in i framstjärten. Storlek 50-56-kläderna, nån som vill ha dem, jag kommer aldrig att behöva dem till något annat än möjligtvis dockor. Gravidtjockiskläder byebye längst in i garderoben. Svullenheten och känslan av att nu spricker jag nog, den kommer aldrig mer att infinna sig. Livmoder, vad ska jag med den till? Nåja, den kanske är snygg, på samma sätt som mitt blindtarmsbihang är det.

För min del räcker det alldeles perfekt såhär. Jag har ju de två snyggaste individerna på mitt cv, det vore ju bara löjligt att försöka överträffa det. Skulle jag, i ett ögonblick av tillfällig sinnessjukdom, försöka, är det ganska sannolikt att jag fick det cp-barn jag alltid varit rädd att få. Synden straffar sig själv. Ingen risk dock, för jag är klar, this is it.

Jag känner några tvåbarnsmorsor som säger sig vara sugna på trean. Ja, det får stå för dem. Det påverkar inte mig. Jag ska inte den vägen vandra. Jag är nere på 64,5 kilo nu, and counting, jag ska aldrig mer bli tjock, och hör sen. BMI - you stay under 25.

Och du, mitt ofödda barn, min son, om du läser det här - så skojade jag bara.

2 comments:

Alex said...

Jag är helt med dig. Vi är i samma lag här. Utom snacket om cp-barn, du får jobba på din fromma sida...

Ulla said...

Äsch, blir jag from blir jag ju tråkig!