Adjö lilla Pippi, adjö

Kom på en lite tragisk grej. Att det finns ingen som kommer att sakna mig under min dryga månatliga bortavaro. Förutom min gamla kärnfamilj då. Men jag har alltså inga vänner som jag träffar tillräckligt ofta för att de ska tycka att det är jobbigt att de inte får chansen att se mig på en månad.

Missförstå mig rätt, jag HAR vänner, men de som bor i bygden lever småbarnsliv eller är busy på annat sätt och kan bara ses en gång i kvartalet, och de som älskar mig mest bor inte i närheten, så de sitter säkert på Öland, i London, i LA, i Stockholm, i Göteborg, i Bangkok, i Madrid/Valparaiso och saknar mig iallafall mest hela tiden, men för dem spelar det ju ingen roll om jag befinner mig i Lund eller Sao Paulo liksom. De har ju hur som helst ingen chans att få klämma på mig i vardagen.

Ikväll ska jag hänga med mamma, pappa, barn. Sedan är det bara att packa kappsäcken och ge sig av på äventyr. Fy fan vad spännande.

Eu sou brasileira

Nu du. Resan är bokad. Långvintern ska få sig en käftsmäll, i och med det att jag tar mig en sommarmånad i 40-gradiga Brasilien. Gött, grillat mos.

På morgonen drar vi på långkallingar, täckjackor och halsdukar för uppställning på Kastrup Airport. Där under lurar bermundasshorts, linnen och havainas - för när vi stiger av i Guarulhos är det högsommar.

Kanske väntar en kokosnöt med sugrör på mig, en nypallad papaya, varför inte en iskall cerveza, det är ju semester after all.

Annars hade man ju kunnat bli deppig på kuppen nu när man vet att det lackar mot jul, att det blir mörkare och mörkare, att snön kommer att lysa vit på takhelvetet etc and so weiter. Dock ej för tant. Not this time. Här vankas poolparty och den svettige brassetomten med skägget klistrat i det solstekta gubbansiktet. Och Svenne Banan sitter kvar i Sverige med sitt skägg i brevlådan.

Satan i gatan, vad spännande.

Stortorget - Gamla Stan

Där hade de gömt en pärla - bakom ett tråkigt namn - Stortorget. Så jävla fint. Chokladkoppen och Kaffekoppen heter syltorna, Svarta Fåret ett annat hak. Och så är det färgglada hus, Nobelmuseum och kullersten. Och här står två snygga brassar, vad mer kan man begära?

Astrid Lindgren och vi

Hon sitter i Astrids knä. Om Astrid hade levt kanske hon hade berättat en saga på sin darrande småländska. Jag tyckte aldrig så mycket om Astrids röst, får man säga så? Men jag tycker vädligt mycket om hennes berättelser. Särskilt Mio min Mio tycker jag är skön. Det var ingen hand, det var en klo av järn. Bröderna Lejonhjärta lite för religiös för min smak. Annars alla böcker skitbra, Här kommer Pippi Långstrump och Lilla Ida i flaggstången, Pilutta dig och mig. Classic.

Jag ville helst gå in på Junibacken-museet och åka Sagotåget och träffa alla karaktärerna från min barndoms berättelser, men det var det ingen av brassarna som lockades av, så det blev Nordiska Museet istället. Inte fy skam, bara lite tråkigare och vuxnare än vad jag gör anspråk på att vara.

Snygg familj

Här glor vi på det där oerhört rafflande högvaktsbytet som alla turister så suget vill titta på. Själv fattar jag inte riktigt vitsen med all denna teater och hästskit, men jag är kanske en alldeles för modern människa.

Och sen serru, sen blir det spex. Alla turisterna vill stå bredvid kungens vakt utanför slottet och göra något busigt. Min svordomsmorsa låtsades till exempel att hennes käpp var ett vapen på sin bild, riktigt flippigt.

När jag var liten pyssling var jag så pass fånig att jag cp-ade mig med en sådan där högvakt i syfte att få honom att skratta. Du kan tro att jag löjlade mig och dansade runt och grimaserade, men inte fan rörde killen i blått en min. Om något skulle han väl sträckt ut benet och sparkat ungen i ansiktet för maken till irritationsmoment kan man svårligen finna. Så är det att vara högvakt, man har liksom gynekologerna sett allt, och nu är allting tråkigt.

Lolozinho och Storkyrkan

Jag har varit i Stockholm. Utan tvekan Sveriges kanske världens vackraste stad. Jag förundras varje gång jag kommer dit hur jävla snyggt det är. Vilken stolthet! Den som påstår att Göteborg eller Malmö har någonting att erbjuda i jämförelse kan gå och lägga sig och passa på att dra en väldigt gammal filt över sig.

Här tornar Lilla Lolo upp sig vid den Stora Kyrkan där Prinsessan Vicky gifte sig med lantisen. Gamla Stan är det finaste jag vet, det vackraste i världen.

Det ballaste man kan göra

Gunga ligger fortfarande högt på listan, iallafall topp tre.

Den här plastbilen vi hittade i en trädgård på Ven var heller inte på något sätt trist att sitta på, tvärtom var det lattjolajbansfräsigt som fan.

Och sedan att man fick sitta på hästryggen på Simrishamns Ica-pålle för ynka fem spänn, det var ju sannerligen en hit. Men varför slutade den så fort? Trams. Och varför galopperade den så fort så att tanten med cp-slutaren på sin kameramojäng inte hann med i svängarna? Hoppla hoppla.

Det ballaste kan dock har varit att puttra fram i veteranbil med mamma-dockan, det kan mycket väl ha varit sommarens höjdpunkt. På Tivoli. I love it.

Snygga är vi, det kan ingen ta ifrån oss. Det ser man här med de egna ögonen. Tycker man att det känns otroligt eller svårt att begripa kan man använda lupp.

Stenshuvud

Vissa människor kuskar runt på resande fot f0r att det är intressant, spännande och lärorikt att se nya platser. Andra för att kunna skriva i sin Fejjan-status, på Twitter eller Gowalla att "Cp-Ulla was here" eller liknanade. Bara för att verka.

Här är jag med Brasse-familjen och klättrar runt i bergen vid Stenshuvud på Österlen. Det tyckte jag var spännande. Fast jag tog också en bild och postade på Gowalla. För att verka.

Semestörtider

Nu börjar snart allt det roliga för tant och hennes gäng. Det kallas semester men eftersom jag inte har någon dylik kvar att ta ut så tar jag min ledighet i form av föräldrapengar istället, och oj vad rik man blir på det. Inte. Nåja, det drabbar ingen fattig som jag brukar säga, och då känns det genast mycket bättre.

Så här roligt ska jag ha:

• Spexresa till Simrishamn & Kivik - den kläpper vi redan på Lördag
• Docklandslagsträff i Halmstad, fy fan vad snyggt, 4 heta och en minidocka, älskar't. 4 augusti.
• Kent på Sofiero Slott, tack som fan, sa Jocke Berg och jag. 6 augusti.
• Stockholm tur och retur, tack SJ och Clarion Hotell, tack framför allt svärisarna från Brasseland. Vi ska dricka pints på Stockholms Good Mixer, visst ska vi. Eller varför inte några shots på Garlic & Shots? 7-10 augusti.
• Bröllopspartaj i Södra Sandby. Två snygga får evig kärlek. Med karaoke! Karaoke byggde denna kropp. 14 augusti.

Sedan ska jag kolla cp-skadan också, det blir ball!

Happy holidays.

Tillbaka till Ven

Alla älskade Ven så mycket att vi återvände dit efter ett par dagar på fastlandet. Utökade vårt gäng med ytterligare 3 skojare för att som man säger bevisa att det här är ta mig fan himmelriket på jorden. Ven va. Skånes paraiso.

Men så blåste det.
Och var kyligt.
Och när vi skulle sätta igång och cykla var det någon som var tvungen att äta först.
Sedan behövde nån kissa. Var finns toaletten?
Så kom vi äntligen iväg på cykelturen, vi sket till och med i Tycho Brahes museum för snabbast möjligt komma iväg på järnhästarna (Tycke bra, e?, skojade vi, ja tycker jättebra-e!). Då var det en liten som somnade i cykelkärran, och då kunde man omöjligt cykla, iallafall inte snabbt alls. Fick man stanna och staga upp huvudet mot en ryggsäck. Inge vidare funkade det. Leda cykeln och stressa över det dingeldånglande lilla huvudet.
Vi cyklade ner till hamnen för att köpa korv. Men då var kiosken stängd.
Vi tappade bort en på vägen som cyklade 4 varv runt ön utan att kunna hitta oss, istället blev han sur. Det fattar man.
Vi pedalade upp till den sk Turistgården, alltid öppet, men den var full med turister så vi skulle inte hinna få nån pizza innan sista båten. Vi drack en larre och kläppte lite pizzasallad fast man inte fick utan pizza.
När vi sedan tog båten hem var båttjorren stängd. Och vi som hade planerat att köpa snask.

Kallt och jävligt var det också, sa jag det.

Inte alls lika underbart som jag vill minnas det. Kanske får prova tredje gången gillt innan jag flyttar dit och öppnar sylta (Ullas Bullar).

Botan

Ah vilken fin tjej, i botaniska trädgården av alla vackra trädgårdar.

Nu har jag en veckas semester, nu blir det aktiviteter hela dagarna. Skånes djurpark, Simrishamn, Kivik, Ven, you name it. Allt ska vi vara med på.

Fast tyvärr har jag glömt sätta på min OoO, så jag tvingas nog jobba lite iallafall. Sån är jag.

Ölandstokar

Snygg dag. En rundtur på Öland med Bjallan Bus bakom ratten. I bilstereon ett klassiskt blandband som hon fått av mig ca 1999, idel hits mixade på kassettdäck av en med sjukt bra musiksmak, häpnadsväckande god smak faktiskt.

Vid Sandvik Kvarn åt vi Öländska kroppkakor och lufsa, varav lufsa var godast, men allra godast var så klart ostkakan, den med sylt och grädde. Tig med den.

Vi såg några raukar, vid vilka vi vinkade till varandra, och sedan besökte vi en järnåldersby. Här bodde det några tomtar - alltså vanliga moderna människor som klätt ut sig i järnålderssärkar med spännbälten och skinnremmar på fötterna. De skalade rovor med omodern kniv, sålde hemgjorda smycken, pulade med eldstad utan tändstickor, tvann ulltråd, kastade yxor och skjöt pilbåge. De hade alltså åkt tillbaka i en osynlig tidsmaskin och tyckte nog att livet var bra härligt och naturligt utan maskiner och internet men med desto mer skägg och hemslöjd. Själv kunde jag tycka det var en smula märkligt att vilja leva så. Tig med din björnfäll, liksom.

Lovisa har nog fler gaddar på gång, visst ser det ut som så är fallet.

Men hon hade attans kul på studsmattan.

Sedan åkte vi hem till Emma och Joakim där vi fick en förbannat god kycklinggryta. Den som vill härma den kan basera sin sås på sambal oelek, dijonsenap, mango chutney och creme fraiche. Mums sa Tjockemiau.

Svenne Banan

Nu har jag varit svensk i nästan en vecka. Dom frågar hur det känns, och jag vet inte. Det känns som jag är på semester. Just nu håller jag till exempel holidag på Öland, vindarnas och solens ö. Jag har sökt ett jobb, och bland cirka femhundraelva sökanden bör väl jag vara den mest åtråvärda för posten.

Jag har under min Sverigevecka redan hängt med 3 Archway-brudar samt den Londontjej som var själva anledningen att jag ens flyttade dit för 8.5 år sedan - Bjallan Bus. Och imorgon åker vi norrut på ön och kläpper Londonradarparet Emma och Joakim. På TVn Trinny och Susannah från engelsk television. Vin dricker vi direkt ur påsen och på pizzan serveras bernaisesås. Man får sitt lystmäte, man får sitt snus.

Lovisa har badat badkar med sin nya kompis Elsa, samt försökt hångla med henne. Och tuggat i sig både majskrok och melon. Kanske sa hon apa?

Nu sover alla små och dom stora trollar med varsin maskin - man gör alltid så.

Och dieten, vad hände med den? Kan jag äntligen sluta äta så förbannat nu när det brasilianska kökets serveringsfat har fått locket på? Hårdhandskarna, kan det vara något att ta i med? Tig med dina smörgåsar, tig med din tårta!

Håll i din hatt, snart glider jag in i storlek 36 igen. Tig med din pizza.

Favelas

Det som gör Rio så farligt farligt men härligt härligt är att favelorna ligger runt hörnet från de rika hönsen, att de beblandar sig med varandra. Alldeles bakom lyxhöghusen för miljontals reais dräller ett stort favela-område över kullen, vars invånare rullar ner till stranden om dagarna för att sälja krafs, bygga sandslott, tigga eller eventuellt råna. Och vackert beläget på en kulle alldeles vid landmärket Dois irmãos, de två kullarna, breder stadens största favela ut sig, Rochinha. (för tydlighetens skull har jag ritat in pilar, så att även våra tyska läsare ska förstå)

Just till Rocinha var det meningen att vi skulle bege oss på en s.k. favela tour, men efter en halvtimme under ett paraply på mötesplatsen fick vi inse att tour-operatören hade tagit fel på dag och inte skulle komma och plocka upp oss. Kanske lika bra, för är det verkligen en god idé att ordna gruppresor in i folks misär, stå där och peka och stirra som den Svenne Banan man är - surt sa räven.

Sedan vill dom visa upp typ en Christiania-bild av Rios favelor - visa hur kreativa dom är (handcraft), vilken skön gemenskap dom har (hippiekollektiv) och hur kul dom har (favela-disco), inte en chans att man fick snacka med knarkkungen eller dom små barnen med pistol, och det är säkert dom som är mest intressanta ändå. Så det så.

Suraste kartet i rönnbärsskogen, sa hon som inte fick följa med.

Hejdå Linda London

2 timmar kvar i landet. Ludde Korv är så exalterad att han häller salt istället för socker i sitt te. Lilla Korv fladdrar med armarna, leker med sin Malaysiska giraff. What're we gonna dooo? I think you really need a doctor. Säger den. Väskan är fullpackad och stängd med strängt våld. Taxin kostar 36 pundare till Heathrow och är utrustad med barnstol. Vi ska flyga riktigt lågt och sakta för säkerhets skull. Vi ses på andra sidan världen.

Lågt och sakta

Nu börjar det darra lite i resfebertarmen. Om två dygm flyger vi i luften. Men som min morfar brukade säga när han var orolig när hans dotter skulle ut och flyga:

Säg till piloten att köra lågt och sakta.

Johodutack.

Samma man brukade även komplimera god mat med att beskriva den som lättspydd. 

Älskar't.

Flyga flygplan med övervikt

Ryan Air rear som vanligt ut sina flygplansstolar. 1 pence kostar det att flyga till Sverige, skynda att fynda! 

Tror du ja, men med alla automatiska skatter och avgifter landar 1p-resan på ca 50 pund. Sedan adderas en tia i avgift om du betalar med kort, och det gör du ju, för det är enda möjligheten. Ska du sedan checka in en väska betalar du 30 pund extra. Ja du hörde rätt: 30 pund rakt in i glädjehålet. Glömmer du att checka in online kostar det 20 pund extra på flygplatsen, även om du inte har något bagage. Sedan var det ju även snack om att man skulle tvingas betala en skojare för att nyttja flygplanstoaletten under resan, men det kan (bör) ha varit ett aprilskämt. En fabriksgjord minibaguette med burkskinka och svettig ost går på hutlösa 5 pund. Ska du ha varmvatten smaksatt med kaffekask kan du få det för ungefär hälften.

Ja, du var väl inte så dum att du trodde det var gratis att flyga? Nej, det kostar att vara på top of the world. De måste naturligtvis täcka kostnaderna för att flyga ett plåtskrälle över havet.

Varje väska du checkar in får väga högst 15 kg. Varje kilo däröver debiteras med 15 pund per kilogram. Detta oavsett hur många kilo passageraren väger. Och detta är något jag alltid har vänt mig mot. Varför får tjocka människor i 100kilosklassen plocka med sig lika tung väska som han som väger 50? Och nej, det är inte synd om tjockisar.

Men nu har iallafall United Airlines i de överviktigaste fetknopparnas högborg USA fattat att man kan tjäna sig en extra hacka på fetton. Är man så tjock att inte bältet går om en och bilringar och fetma väller över sätet till nästa - ja, då får man minsann betala för två!

Se där ja, det straffar sig att trycka i sig bullar, kakor och mcDonalds. Och nästa steg kan alltså bli att tjocksmockar inte får ta med sig lika mycket bagage som tunnisarna. Eller inget bagage alls om man är riktigt kraftigt byggd! Varje passagerare får hoppa upp på skamvågen i incheckningsdisken, svart på vitt får man veta om man är så fet att det kostar kulor. Och jag spår att det kommer vara självaste Ryan Air, mästare på smygavgifter, kommer att vara de som inför fettoskatten å det snaraste, så fort dom bara kommit på det. 

Du läste det här först, glöm aldrig det.

Saker som skrämmer mig med Brasilien

Jag ska snart tillbringa 2.5 månader i Brasilien. Detta är naturligtvis sjukt spännande. Men det finns en del saker jag tror jag kommer ha svårt att hantera:

Att man inte får spola ner pappret i toaletterna

Bredvid toalettstolen i alla hem står en skräpkorg där man ska slänga sitt använda toalettpapper, rören är nämligen för trånga och det blir stopp om man spolar ner toapappret. En korg full med allas bajspapper alltså, fy fan vad obehagligt.

Att man inte får göra abort

Nu hade jag inte tänkt mig någon dylik själv under mina 2.5 månader i landet, men principen att man inte har rätt att abortera ett foster om man av olika skäl känner för det är skrämmande och beror naturligtvis på att landet i grund och botten vilar på katolska cp-grunder.

Att slumbefolkningen ska vara som i City of God/Men

Dels för att det är otäckt om man skulle hamna i närheten av dessa fevelas och dels för att det är ett tecken på att det brasilianska samhället är sjukt orättvist uppdelat och att originalbefolkningen har fått stå åt sidan för de europeiska kolonisatörerna.

Kackerlackor stora som marsvin

Ja, det sägs att dessa skadeinsekter är av en helt annan kaliber over there. Och inte bara dom, utan spindlar, myror, ormar, you name it är också överdimensionerade och därtill giftiga. Fy fan.

Fast mest ska det bli intressant och framförallt fantastiskt lyxigt att ingen behöver jobba under denna tid - bara leka, bara vila.

Lystring

Jag har den äran att avslöja att Karaoke För Nybörjares första spelning kommer att äga rum den 25e April, mycket riktigt på Dublin Castle.

Detta är för övrigt min sista kväll i Londinium innan jag flyr min kos till Brasilien för en sjuhelvetes långsemester.

Så var det spikat.

Som käraste Mawia mycket riktigt noterade: Det här är fan snäppet värre än Rick Gill Allstars.

Älskar att resa

Ta dig en titt genom kontaktannonser eller internetprofiler folk har skrivit om sig själva. Skogspromenader har man ju hört förut, mysiga hemmakvällar en annan känd klyscha. Vem fan har dessa som sina två huvudintressen, eller vem fan tycker inte att dessa två aktiviteter är ok då och då? En annan vanligt förekommande favoritsysselsättning är då den om att man älskar att resa. Inte att man gillar att besöka nya platser och kulturer, kryssa av på sin Places I've been-lista, inte ett ord om att det är spännande att bo på främmande ort. Bara det där med resandet. Jag älskar att reeeesa. (Och Paula Pennsäter tycker det är så rooligt att sjoonga)

Nej, jag älskar inte att resa, jag hatar't rentav. Cp-bussar som kommer lite som dom vill och luktar svettig pung, tåg som alltid är försenade och stannar i tunnlar och urskog, flygande plan som har trånga säten även för den minsta av brummor och skapar öronont och har råäckligt krubb, sjösjuka på Viking Line, öststatsfärjan Rödby-Puttgarten, vedervärdiga båtluffsfärjorna i grekiska ö-världen med snuskigaste skinkmackan i världshistorietten, allt detta hatar jag.

Stressen när man blir försenad och nästan missar ett plan, jag har varit med om det ett antal gånger och det var aldrig mitt fel. Med Lisa i taxi från Archway och jag fick nästan hjärtattack, åtminstone åldrades jag 10 år på 10 minuter. Med min bror på Finchley Road och inga bussar kom och vi hoppade in i en bil med främmande karl men eftersom det varit en olycka på M25 missade vi horplanet iallafall och jag tillbringade natten på flygplatsbänk som värsta lodisen. Och nu i helgen med Ludde Korv när cp-tågen över sundet plötsligt blev inställda och jag blev så stressad att jag höll på att bli riktigt otrevlig och slutligen fick betala 600 spänniga spänn för en taxi för att sedan rusa in som en cp-skadad skottskada på terminalen fem minuter innan incheckningsstängning.

Det är fan inget kul att resa - det är stress, det är trängsel, det är dålig lukt.

Målet - ja tack. Men resan - fy fan.