Det som gör Rio så farligt farligt men härligt härligt är att favelorna ligger runt hörnet från de rika hönsen, att de beblandar sig med varandra. Alldeles bakom lyxhöghusen för miljontals reais dräller ett stort favela-område över kullen, vars invånare rullar ner till stranden om dagarna för att sälja krafs, bygga sandslott, tigga eller eventuellt råna. Och vackert beläget på en kulle alldeles vid landmärket Dois irmãos, de två kullarna, breder stadens största favela ut sig, Rochinha. (för tydlighetens skull har jag ritat in pilar, så att även våra tyska läsare ska förstå)
Just till Rocinha var det meningen att vi skulle bege oss på en s.k. favela tour, men efter en halvtimme under ett paraply på mötesplatsen fick vi inse att tour-operatören hade tagit fel på dag och inte skulle komma och plocka upp oss. Kanske lika bra, för är det verkligen en god idé att ordna gruppresor in i folks misär, stå där och peka och stirra som den Svenne Banan man är - surt sa räven.
Sedan vill dom visa upp typ en Christiania-bild av Rios favelor - visa hur kreativa dom är (handcraft), vilken skön gemenskap dom har (hippiekollektiv) och hur kul dom har (favela-disco), inte en chans att man fick snacka med knarkkungen eller dom små barnen med pistol, och det är säkert dom som är mest intressanta ändå. Så det så.
Suraste kartet i rönnbärsskogen, sa hon som inte fick följa med.
No comments:
Post a Comment