Sverige åt svenskarna

Hej, här är jag i Sverige med svenskarna och Sven. Världens längsta semester har jag drabbats av, dom brukar kalla det koma. Men det blir lätt så när man är sysslolös sånär som på en spädgris som inte längre är så späd. Varje grej man måste eller vill göra blir ett stort projekt och oftast ett dagslångt sådant. Bara att lämna huset tar timmar: alla ska duscha, äta, byta, sminka och packa en väska. Sedan går man till stan, ja promenerar, kanske till Skatteverket eller Arbetsförmedlingen för där har man spännande ärenden, och tillbaka tar man bussen - och så var den dagen över. Kanske hinner man kläppa en lakristspuck, men helst inte sa bantningspolisen. Nu är chipskroppen intryckt i Kappahl-jeans i storlek 38, för 100 riksdalar, facilt pris som ej kan skojas bort.

En dos byråkrati om dagen räcker, det är ju så mycket regler och förordningar som måste följas, så mycket blanketter som ska fyllas i. Rätt ska vara rätt.

Ta tex. Skatteverket - en tröttande instans. Vi var där dag 3 och registrerade brasilianare med italienska pass och brittiska äktenskap för glatta livet. Tror fan vi fick gå tillbaka en vecka senare och göra om hela proceduren för att tomten i luckan var gröngöling och, som jag påpekade till både Skatteverks-Bosse på telefon och han i luckan när vi kom tillbaka, uppenbarligen använt våra blanketter som toalettpapper. Ingen av dom skrattade förresten när jag var sådär rolig, men det är väl så man blir anställd hos Skattemasen - utan humor, utan självdistans, allt är allvar, ingenting på lek. Nu väntar vi fortfarande på Luddes personnummer, men det är ju Juli och "semstertider". I Sverige har alla semester i Juli, då är allt halvstängt eller helstängt, inget folk på gatorna och alla hus inbrottsvänliga.

Eller Försäkringskassan som blev skitupprörda för att jag hade "glömt" att utregistrera mig ur Sverige för 8 år sedan. "Det måste man ju göra". Tanten i luckan blev så tagen på sängen och villrådig att hon var tvungen att ringa en kollega för direktiv. Sedan fick jag utregistrera mig via en blankett, bara att jag ju bor i Sverige nu, så då blev det ju fel och en annan Försäkringskassetant ringde ett par dagar sedan och bad mig fylla i en annan blankett så jag kunde inregistreras igen. Pappersexercis när den är som effektivast. www.slöserimedtid.se.

Och välkommen till Arbetsförmedligen och deras snygga 8-timmarsregel. Lagen om fri rörlighet i EU gäller inte i Sverige - förlorar du arbetet i en annan EU-stat ska du minsann inte tro att du kan komma hem till Sverige och få alfa-kasse full med pengar. Nej först måste du ha arbetat i Sverige minsann, och det kunde ju varit någorlunda rimligt om det inte vore så att arbetskravet var ställt till enkom 8 timmar. Vilket trams, bara för att liksom, regler är regler, vi följer dem alla utan att knorra och knixa. Jag kunde tex bli anställd i min farsas företag, jag kunde tex städa hans fräscha arbetsrum i (minst) åtta timmar, det skulle jag kunna.

Dessutom finns det inga jobb att söka, iallafall inte i kategorin Koordinator med designvana på head office. Kanske om man varit ekonom, ingenjör, programmerare. Kanske om man varit snyggare. Kanske när semstern är över och Sverige vaknar ur sitt sommarkoma.

Men just nu blir det inga barn gjorda, just nu leker vi mest med det barn vi redan har, alla är föräldralediga men ingen får föräldrapenning. Mammapengen i England går ut på Måndag och jag väntar storögt på min redundancy så att jag kan skriva ut mig ur det engelska systemet och bli storsvensk jättesvensk helsvensk.