Monday, June 20, 2011

Rökning dödar allt som rör sig

Det är ta mig fan ingen som röker längre. Det är inte så ballt att vara den som går ut på balkongen eller verandan och feströker längre. Det är inte där det händer. Det är inte där gräddan befinner sig. Och att gå ut och dra i sig halsbloss utanför kontoret en regning förmiddag i snålblåsten, det är ju rena vansinnet. Den som sysslar med det måste ha en seriös death wish. Danska kärringar röker väl fortfarande så fingrarna gulnar, men det var länge sedan jag besökte någon som stod och tryckte under en köksfläkt.

Huruvida det är ute att röka bland ungdomar vet jag inte så noga, eftersom jag inte är en. Men jag har hört att det hetaste är olika knarksorter med bokstavs- och sifferkombinationer i namnet. I pillerform. Som man köper på internet. Cigariller går kanske bort, vad är det för skitrus liksom?

Får jag påminna om hur det gick till när jag var ung. Då satt Alfons pappa och rökte på sängkanten medan han läste godnattsagor. Och Alfons använde pappans pipa som skorsten på leksakståget, så att det riktigt bolmade i lekrummet. Nu är det väl ingen förälder som skulle göra något så tokigt som att ens röka inomhus. På min barndomstid röktes det överallt och hela tiden, så fort man var sugen.

När det var jul hade vi, uppenbarligen, riktigt dålig fantasi. Så vi brukade köpa den synnerligen exalterande och uppskattade presenten piprensare åt vår far. Ville man spexa köpte man en lakritspipa. Säg det barnet av idag som köper gåvor till sina föräldrar på temat rökning.

Och när jag blev ungdomstant i London i början av 2000-talet, då rökte vi ikapp på puben. Rökte man inte själv så var det skitsamma, för hela pubhärligheten var full av tjock in- och utandad rök från cigaretter och en och annan haschpinne. När man vaknade nästa morgon trodde man att man tvättat håret med ett nytt fräckt schampoo med rökluktsparfym. Sedan förbjöds pubrökning och vissa envisa stackare fortsatte sitt giftpinnerace utanför ytterdörren. Många gav upp. Några blev gravida och slutade tvärt.


Men nu är det ta mig i brasan ingen som röker längre. Och gör de det så skäms de och gömmer sig. Säger att de ska sluta. Tvättar händerna noga. Är det inte tufft att röka längre?

Kom och tänka på det när jag tittade på Mad Men, för fy fan vad de röker mycket och gärna och framför barn, djur och fan och hans moster i den 60-talsserien. Ingen bryr sig. Barnen fick hosta bort röken bäst de ville. Så var det då. Nu är det bara stackare som röker, inga vinnare. Eller?

2 comments:

Rebli said...

jag saknar sam-rökning så himla mycket. Det ÄR faktiskt gott, tufft och snyggt att röka. Synd bara att det är så onödigt i långa loppet.

(jag röker ju fortfarande till fest, men kan inte FÖRSTÅ att man förr i tin drog i sig minst ett paket cigg per utekväll. Jag tror på riktigt jag skulle dö om jag försökte idag).

Ulla said...

Jag får också för mig att det är snyggt och härligt att röka. Men så provade jag förra helgen och det blev nästan stopp i halsen. Hade likt en fjortis svårt att dra ner, fick hosta. Iofs gjorde jag misstaget att köra mintcigg. I tron att det skulle kännas lent som en halspastill. Jaja, det är bara att bita ihop och prova igen vid nästa festtillfälle!