“Tyst, jag ser på tv”, vill jag likt Tyko Jonsson säga till
mina barn idag klockan 20:00. Vi får se hur det går med det.
Programmet “Män som näthatar kvinnor” har fått lite av en
missvisande titel, för det är säkerligen även kvinnor som näthatar kvinnor
(eller män, men mest kvinnor), men det är klart att allusionen kändes så
träffsäker att man inte ville överge den.
Det är iallafall anmärkningsvärt vilka tillmälen och hårda
ord folk häver ur sig i kommentatorsfält i blogger och i allehanda forum. Vad
driver dem? Vari ligger vinningen att upplysa om förestående halshuggning och
brutal våldtäkt i alla hål, för att man inte håller med om en åsikt? Vad hände
med saklig debatt, ifrågasättande och ordets snarare än handgriplighetens makt?
Själv har jag tur i oturen kan man säga, för jag har inga
läsare att snacka om till min blogg, det är någon gammal avdankad
gymnasiepolare, en och annan Londonkompis, en handfull släktingar som följer
mig med intresse. Så det händer väldigt sällan att jag drabbas av något slags
random näthat. Jag minns något troll för något år sedan som hävdade att jag var
ful, men det bet knappast på mig. Men jag ser det ju hos andra. Dessie, Pissie,
Dexie får det dagligen, i form av oombedda recensioner av klandervärt utseende
och mentala begränsningar. Man måste passa sig vad man säger om man inte vill
ha kritik. Berättar du att du sitter i en skön stol blir lättkränkthetens folk
genast upprörda och upplyser hetsigt om att det minsann finns människor som
jämt sitter, i rullstol, eller människor som är så fattiga att de inte ens äger
någon stol, tänk på det du, fulslyna!
Att vara kvinna, feminist och vänstersympatisör, och att skriva
ut sina åsikter i olika forum på internet, det är tydligen förenat med virtuell
livsfara. Visst ska man tåla kritik, och det tror jag att de flesta gör, om den
är konstruktiv och saklig. Men att man är ful har ofta väldigt lite att göra
med att man t.ex. gillar att det finns muslimer i Sverige eller att använda
ordet hen.
Jag undrar om de som hasplar ur sig dylika aggressioner på
internet också tänker på samma sätt IRL, fast de aldrig skulle säga det rakt
ut? Typ om man inte håller med om någons argumentation på ett jobbmöte, tänker man
då i sitt stilla sinne, om man är ett troll, att man minsann ska straffknulla i
baken med slak kuk och grovsalt? Att den som har dumma åsikter nog har det för
att hen inte fått ligga på väldigt, väldigt länge? Tänker man så? Vad
synnerligen obehagligt. Jag tänker väldigt sällan så. Faktiskt inte alls.
Från ord till handling är lyckligtvis steget förmodligen
väldigt långt. Men om kommentatorsfälten är ett prov på människors verkliga
tankar, sånt man egentligen bara säger tyst för sig själv i skallen eller
garderoben, då är faktiskt mänskligheten ett synnerligen ondsint släkte. Missunsam,
avundsjuk, hatisk och full av svarta tankar – det kan vara din granne, det!
1 comment:
Mindre hat och fler giraffer på nätet, tycker jag!
Post a Comment