News flash. Hon äter äpple.

Nu fyller hon strax två år. Därför har jag tänkt att hon nog kan hantera att äta äpplen. Hon älskar äpple! Favoritfrukten. Han gnager ända in till fröhuset.

Efter förra årets äpplefadäs är jag ju rädd för äpplen. Jag läste det där inlägget igen och de där vidriga obehagskänslorna sköljde över mig. På samma sätt när jag hittade olycksfallsrapporten som skrevs från dagis. Denna sakliga beskrivning av något så sanslöst hemskt. Jag fattar ju att vi kom jävligt lindrigt undan, denna äpplebit skapade mer inre stress än verklig skada, men känslan, den fasansfulla känslan när man sitter i en blåljusbeklädd ambulans med sin lilla rosslande, den är förmodligen bland de värsta jag någonsin känt.

Därför iakttar jag henne med hökblick när hon äter sitt äpple, vågar knappt blinka, hönsmammar mig som den ost jag är, och drar en lättnadens suck när skrutten är tom och åker i skräppåsen. Det gick bra, hon klarade det!

På fredag ska jag hålla 2-årskalas för denna magnifika, snygga, roliga lilla människa. Hurra för Bellis Bellansson!