Det har gått troll i internätet

“Tyst, jag ser på tv”, vill jag likt Tyko Jonsson säga till mina barn idag klockan 20:00. Vi får se hur det går med det.

Programmet “Män som näthatar kvinnor” har fått lite av en missvisande titel, för det är säkerligen även kvinnor som näthatar kvinnor (eller män, men mest kvinnor), men det är klart att allusionen kändes så träffsäker att man inte ville överge den.

Det är iallafall anmärkningsvärt vilka tillmälen och hårda ord folk häver ur sig i kommentatorsfält i blogger och i allehanda forum. Vad driver dem? Vari ligger vinningen att upplysa om förestående halshuggning och brutal våldtäkt i alla hål, för att man inte håller med om en åsikt? Vad hände med saklig debatt, ifrågasättande och ordets snarare än handgriplighetens makt?

Själv har jag tur i oturen kan man säga, för jag har inga läsare att snacka om till min blogg, det är någon gammal avdankad gymnasiepolare, en och annan Londonkompis, en handfull släktingar som följer mig med intresse. Så det händer väldigt sällan att jag drabbas av något slags random näthat. Jag minns något troll för något år sedan som hävdade att jag var ful, men det bet knappast på mig. Men jag ser det ju hos andra. Dessie, Pissie, Dexie får det dagligen, i form av oombedda recensioner av klandervärt utseende och mentala begränsningar. Man måste passa sig vad man säger om man inte vill ha kritik. Berättar du att du sitter i en skön stol blir lättkränkthetens folk genast upprörda och upplyser hetsigt om att det minsann finns människor som jämt sitter, i rullstol, eller människor som är så fattiga att de inte ens äger någon stol, tänk på det du, fulslyna!

Att vara kvinna, feminist och vänstersympatisör, och att skriva ut sina åsikter i olika forum på internet, det är tydligen förenat med virtuell livsfara. Visst ska man tåla kritik, och det tror jag att de flesta gör, om den är konstruktiv och saklig. Men att man är ful har ofta väldigt lite att göra med att man t.ex. gillar att det finns muslimer i Sverige eller att använda ordet hen.

Jag undrar om de som hasplar ur sig dylika aggressioner på internet också tänker på samma sätt IRL, fast de aldrig skulle säga det rakt ut? Typ om man inte håller med om någons argumentation på ett jobbmöte, tänker man då i sitt stilla sinne, om man är ett troll, att man minsann ska straffknulla i baken med slak kuk och grovsalt? Att den som har dumma åsikter nog har det för att hen inte fått ligga på väldigt, väldigt länge? Tänker man så? Vad synnerligen obehagligt. Jag tänker väldigt sällan så. Faktiskt inte alls.

Från ord till handling är lyckligtvis steget förmodligen väldigt långt. Men om kommentatorsfälten är ett prov på människors verkliga tankar, sånt man egentligen bara säger tyst för sig själv i skallen eller garderoben, då är faktiskt mänskligheten ett synnerligen ondsint släkte. Missunsam, avundsjuk, hatisk och full av svarta tankar – det kan vara din granne, det!