Pepp

Nej, nu! Det är ingen som står ut med dig när du är sådär grinig. Lägg av.

Ja, men det är ju synd om mig, visst är det? Stackars lilla jag måste stå ut med kärringjävlarna på jobbet som inte fattar ett dyft, måste vara så full att minnesluckan inte kommer ihåg vem man hånglat upp och varför, måste ligga hemma och göra ingenting och förgås av tristess. Jag måste ju det!

Nej, det måste du inte. Gör något åt ditt liv. Sluta vara så jävla negativ till att börja med. Ingen orkar höra ditt gnäll. Har du inte märkt att folk slutat ringa till dig och föreslå att ni ska ses? Vad tror du det beror på? Va?

Men jag är ju ledsen, jag blev ju dumpad, det är besvärligt på jobbet, jag måste väl för fan få bli full då?

Du blev inte så jävla dumpad, du var själv med på det, sluta nu älta det där. Och trivs du inte på jobbet är det bara att byta. Eller iallafall FÖRSÖKA! Berusad har du väl all rätt att vara, men det där med Trinidad-gubben var fan sjukt. Du vet ju inte vad du gör, människa! Varför måste du ta i så?

Jag vet inte...Jag är ledsen. Synd om mig ju!

Nej, det är alls ingen synd om dig. Du har dig själv att skylla på alla punkter, och det är en smal sak att göra något åt din situation. Ta dig nu i kragen. Gör något positivt redan ikväll!

Vad skulle det vara? Ringa någon och fråga om dom vill supa? Ringa Fuzz?

Absolut inte, bara för att du känner dig nere ska du väl för fan inte dra ner fler i skiten. Skärp dig nu och gör något kreativt på egen hand. Arrangera om ditt rum, skriv en bok, baka bröd, gör något som ger resultat och du kommer genast känna dig bättre. Jag lovar!

Jaha, kan jag inte bara få gå och lägga mig och dra täcket äver huvudet? Dö lite?

Kommer inte på fråga.

Jaså, jag fattar vinken. Tack då.