Den kulturella i mig prenumerar på ett nyhetsbrev om ord. Hade jag skrivit högskoleprovet idag hade jag nog fått 40 av 40 på den sektionen, jo minsann. Och häromsistens kom detta ord som jag gillar och som klirrar dödsskönt i pengakistan:
SLANT
Slant är ett ord som förekommer i många uttryck. Det är en direkt synonym till mynt, men används kanske allra mest om mynt av lägre valör. Och det är ingen slump. För det är just med tanke på oansenligheten som ordet har kommit till.
Man tror nämligen att det är identiskt med slant i en äldre, dialektal innebörd, om trasor och sönderrivna klädesstycken. Antagligen är det också besläktat med det danska slant, mindre portion eller skvätt.
Sa dom. Men jag menar ju storslanten, det är den vi vill ha, det är den vi väntar på såsom en hägring i öknen, när kommer den, hur stor är den? För kappsäck full med pengar är ju också bra att ha, tjollahej-tjollahoppsan-sa, sa jag!
1 comment:
oh, nej inte kan jag ta på mig dom här gamla slantarna! Skulle man ta och äta en slant sunday roast kanske, med en slant pint till det. Kan man säga så nu? Dom sa ju det. hihi
Post a Comment