Chockerande igonorans bland våra ungdomar

Häromkvällen när jag umgicks med mina "något yngre" kollegor passade jag på att ratta lite musik på Pandora (ja, Pandora, är du helt ute och cyklar järnhäst eller, i USA kör man fan inte Spotify). Det är typ som LastFM om du undrade. Det funkar inte i Sverige, så försök inte ens. Jo, gör't, men då måste du vara så pass fräsch i skallen att du kan ratta om din IP-adress till en osvensk. Nej, just det, jag tänkte väl det.

Iallafall, ställde jag in Pandora-radion efter mina musikaliska preferenser. En PSB-radio - kan det bli hetare! Och så spelades typ trippeln på raken - Rent, Halo och True Faith. Hur flott? Jätteflott.

Men i denna veva kom chocken. Min kompis, som visserligen är född 1989 och uppväxt i skyddad verkstad i mellanklassens Amerika, HADE ALDRIG HÖRT TALAS OM DEPECHE MODE. Och inte nog med det. Strax därefter visade det sig att hon ALDRIG HÖRT TALAS OM PET SHOP BOYS heller. New Order var det inte ens idé att fråga om, självklart hade hon inte bekantat sig med dem heller.

Vi snackar alltså om tre av världsscenens största band med ett spann av låtar som sträcker sig över 30 bast, som haft hits och turnéer i alla världens hörn, säkerligen också i den amerikattska håla vari den sten hon gömt sig under legat i.

Det är typ som att någon i min generation inte skulle känna till Beatles eller Stones. Min chock var så djup, jag bara gapade, som en fåne, som en sinnesretarderad, för jag kunde inte förstå hur man kunde växa upp och bli människa utan input från Neil, Chris, Martin, Dave, Bernard.

Hon har så sjukt mycket kvar att uppleva, denna lilla donna!