Svenny Svensson

Nu har jag blivit sådär typiskt svensk och lagom tråkig. Jag röker inte, jag super inte och jag svär inte. (Fan, jag glömde pipan på systembolaget). Det enda är att jag inte går på gymmet, där har jag nämligen inget att hämta tack vare all motion jag får av mina rikliga och långväga promenixer, och jag snackar inte inredningsdetaljer och detta i sin tur beror på att jag inte har något att inreda. Av samma anledning snackar jag heller inte om trädgårdsskötsel. Å andra sidan tog jag mig faktiskt en tur med säckatören häromdagen - jag klippte ner vinbärsbuskar och nyponditon. Men det snackade jag om över häcken med grannen så det räckte och blev över till en väst. Och så tömde jag ett förråd och körde fyra lass till soptippen (som numera heter återvinningscentralen).

Och nu när förrådet om cirka 8kvm och inga fönster är tömt, kanske det är dags för mig och min zigenarfamilj att flytta in. Bättre än så blir det nämligen inte för tillfället.

Min jobbcoach, som för övrigt tyckte att jag borde söka jobb som just jobbcoach, förtäljde att han bodde i två år hemma hos sin ömma moder efter sin utlandsvistelse, tills han äntligen hittade bostad i Malmö. Malmö! Jag har sett världen, jag vill inte se Malmö.

Nu sätter jag mitt hopp till Annette på Sparbanken Finns Fastighetsskojarbyrå att hon ska bevilja mig ett banklån trots att jag inkomstmässigt sitter på fisens mosse. Herregud, jag får väl sätta mitt brasilianska land som säkerhet, min farsas aktieportfölj, gammelmoster Hjördis juveler, mitt liv, vad som helst, det löser sig, kom igen nu, Annette.