Dagen efter - mental baksmälla efter att man fått mattan bortryckt under fötterna och man står där med hela tomtens juleskägg i brevlådan. Det känns nästan som om man blivit rånad - där gick jag stolt med 10 papp i bröstfickan när någon rusade förbi och ryckte dem ifrån mig. Jag sålde margarinet, men tappade slanten. Det blir ingen försäljning av sylthelvetet inom en överskådlig framtid. Nej, köparen insåg väl att detta företag drivs av inkompetenta människor, och att ta över ett sjunkande skepp är en risk som känns onödig att ta. Godafton, säger jag, som hoppades in i det sista att jag skulle kunna fylla min pung med annat än säd.
Ja, nu får ni ta er en funderare här ja. På hur ni vill göra med er framstjärt. Vi hoppas självklart att ni vill stanna.
Säger dom, som inga kusar har i sitt stall. På morgonen är det bara jag och lesbiska chefen inne och hon utbrister så fort hon får syn på mig:
Nej men oooooh, Ulla, vad du är fin idag, ser så fräsch ut, har du nya kläder, gud så snyggt!!!
(eeeh...ful urtvättat långkjol, risig i håret och röd HM-topp utan extra-space för chipsmagen)
Lite senare kommer vårtkärringen in på kontoret (jag ignorerar hennes vedervärdiga uppenbarelse som vanligt), efter ca 2 minuters vidrig närvaro i rummet frågar hon var Yvonne är varpå jag svarar att hon är sjuk. Då får hon nippertippan och ärke-cp-skadan och skriker:
Men du måste ju BERäTTA sånt för mig!, med gnälligaste horfasonsrösten i stan, varpå jag muttrar att hon har ju faktiskt bara varit inne i två minuter och det var minsann inte jag som tog samtalet från den sjuke. Då utbrister kärringen (och nu tar hon i nästan så att vårtan krackelerar och exploderar):
YOU ARE THE RUDEST PERSON I HAVE MET IN MY ENTIRE LIFE.
Intressant, säger jag, och räddas av ett inkommande telefonsamtal.
Så undrar man - vem fjäskar och vem vill bli av med? Vem vinner? Svaret är att jag alltid vinner, för min enda vinst i livet vore att slippa träffa dessa sjuka, vedervärdiga, falska, idiotiska och fullkomligt inkompetenta kukskallar någonsin igen i mitt liv. Så ge mig ett nytt jobb, tack och bock.
Sedan vill jag också med bestämdhet hävda att om jag är den otrevligaste personen hon har träffat i hela sitt patetiska 70-åriga liv har hon fan inte levt. Då har hon missat något. T.ex. borde hon väl kunna erinra sig expediten på Boots som härom dagen sa till henne när hon klagade på att ansiktskrämen hon köpt inte gjorde någon skillnad: Det spelar väl ingen roll vilken krämjävel du använder på det fula ansiktet.
Haha. Roligt. Jag vinner.
1 comment:
Hahahahaha
Min dag ar nu raddad!
Post a Comment