Vader som en kalv

Kanske inte Svea Rikes smartaste drag att som totalt oatletisk chipskropp ta sig fran botten till topp av Torson via trapporna, foljt av en stunds workout i gymmet, men ingen stretching av muskulatur. Nar jag vaknade i morse gick jag som Tina Turner dansar.

Nu vill jag ta BMW-n till Thulehemsvagen och hugga in pa mammas julsmorgastarta. Kan pokerhajen tillika chaufforen vakna da?

Jag bor har

Guran i torson

Hours of fun

Tant i Torson

Inte helt ovantat har jag snyggt nog bosatt mig i torson over julhelgen och allt annat an otippat lattjar jag nu i salongen med ett glas riojavin, min vackraste laptop och tre poker-professionals in action samt en amerikansk donna. Doda Poeters Sallskap pa widescreen-tvn, stadens ljus fran 50e vaningen, vit laderpaj for brummorna, gloggdoft med havutsikt. Och jag har inte fattat hur alfabetets tre sista bokstaver skrivs annu. Men jag kan ladda ner allt jag vill och jag ar lycklig. Framtiden ser indeed ljus ut.

Regler är till för att följas

Nej men snälla nån, börja INTE på andra lagret i chokladasken innan det första är tömt. En gyllene regel som inte alla verkar fatta. Jag vet att trippelnöten är jävligt god och att de flesta mörka bitarna smakar brumma, men vad fan. Jag blir så sjukt besviken när jag öppnar gaten till andra lagret och så är dom bästa bitarna redan tagna. Fy skäms.

Jul, jul, strålande jul

Jag gillar inte julhetsen. Jag vill inte köpa presenter till folk av den enkla anledning att det är Jesus födelsedag. Jag vill inte stressa runt på Oxford Street och tokhandla meningslösa prylar bara för köpandets skull. Visst, jag gillar att vara ledig, träffa min mamma, dricka glögg och äta Janssons Frestelse, jag trivs och myser när änglaspelet plingar, Karl-Bertil är en sann hjälte och jag är ytterligt förtjust i säsongsbetonad julmusik. Men i år blir det äntligen som jag sagt i många herrans år: inga julklappar, fy fan vad skönt. Vi kan väl köpa gåvor till varandra på Novas mellandagsrea istället, fullständigt grundlura kommers-tomten, komma undan utan hål i pungen och njuta av en välsignad jul.

Shayne Ward

Jag blev smått sjuk i huvudet i helgen. Tre gånger tittade jag på X-factor: Grand finale live på Lördagkvällen med ett gäng andra (halv)entusiaster, reprisen på Söndagmorgon på ITV1 och sedan igen om aftonen på ITV2. Visst blev det tjatigt, jag kunde nästan säga KateThorntons förutsägbara kommentarer i munnen på henne, visste precis vad som skulle hända härnäst. Totalt ospännande var det naturligtvis den andra och tredje gången gillt, men i tants bröst visade sig ett tonårshjärta klappa för en fager 21-åring och jag blev helt töntigt såld.

Och jag, som inte ens som tonåring hade idoler så som andra unga flickor hade; inga NKOTB-affischer tapetserade mina väggar, jag ansåg Paul Rein, Style-killarna, Don Johnson och Joey Tempest vara synnerligen osexiga och jag fastnade aldrig på allvar för varken Backstreet Boys, Take That eller Westlife. Ignorera en kort förälskelse i Björn Skifs i början av 80-talet då jag körde hans krogshow på Börsen på repeat i VCR-maskinen, jag var väl inte mer än 8-10 bast och 35-årige Björn var mer som en far (hoppas man). Och med Neil Tennant var det mer att jag tänkte honom som en Gud som kunde se allt jag gjorde, varför jag måste vara cool och säga balla saker även i min ensamhet som fjortis. Nej, banala idolförälskelser är inget jag sysslar med. Och det gör jag väl fortfarande inte, men jag blir ändå en smula förskräckt när jag erinrar mig att jag till på köpet i natt drömde bisarra drömmar om den unge man som tog hem segern i the X-factor.

Under själva tävligen bodde han, helt logiskt, hemma hos mig och mina föräldrar på Thulehemsvägen. Och där gick jag runt och var sugen. Och jag skröt: "Jag skulle ju aldrig ställa upp i en tävling som x-factor, men om jag hade gjort det hade det nog gått väldigt bra för mig". Så sa han: "Ja, du är ju rätt snygg för din ålder, men du borde försöka gå ner lite i vikt!". Sjuka jävel, kalla mig tant och tjock i samma mening. Men självklart var det mest sjukt att drömma om en 21-årig snubbe från Manchester som vunnit en kommersialiserad talangtävling på kanal nummer 3.

Och är ändå inte the bottom nådd när jag ställer klockan på extra tidig ringning en måndagmorgon för att jag ska kunna se hans framträdande med nya ostiga smörsingeln på GMTV kl 07.30? Ska jag köpa den på Onsdag så att han uppnår åtråvärda Christmas Number One med sin synnerliga skitlåt? Den spelas på radio even as we speak, men det exalterar mig föga, man kan ju för fan inte se honom på radion.

Approaching 30, men med faiblesse för en oerhört vacker yngling i värsta fjortisstil. Så ytterligt patetiskt. Men är han inte fin, så säg? Eh hum.

Gå och dra nåt gammalt över dig, kärring.

Happy birthday to me!

Idag är jag så glad! Jag hr nämligen köpt en presang till mig själv! Titta vad fin den är:

Min! Min! Min!
Nu kan jag åter bli datanörd även på hemmaplan, det passar väl en tant som undertecknad, hejdå puben.

Mammas bak luktar så gott!

Apropå Skäggsikas klagosång om att det bakas för mycket i Tjockhult; hör och häpna och förskräcks! Igår afton skippade vi Camden, Elefant såväl som Mixer, till förmån för bullbak. Vi knådade till en lussebrödsdeg, slängde ihop snurror och gräddade i den engelska gasugnen på Royal College Street. Mumsade bullar, mjölk, cola och snask. Ingen öl, ingen cigarill, ingen hora, ingen fylla, ingen nattbuss, ingen försening till jobbet. Snart kanske vi börjar sy, sömma och sticka också. Det ryktas redan om en TP-kväll i dagarna. Vilket osannolikt förfall!

Press Here!

En avslutningsgrogg på Mixern igår afton, och Sainsbury’s-älgen skrämde slag på både Slampan och Smygar-Chris. Smygarn kan man ju förstå, för töntigare eller mer fantasilös snubbe får man fan leta efter med lupp och lykta, men tuffa slampan som ligger med tonårssvenskor enligt löpande-band-principen och snickelisnackar tramsebyxan av sig med såväl Bengt som Bedrup, han borde väl inte låta sig skrämmas? Marias spontaninköpta älg som satt i Sainsbury’s-hyllan och gnydde "köp mig, jag är gullig och kul" hade en liten klisterlapp på ena tassen som proklamerade: TRYCK HäR. Den tog vi loss och satte på folks armar, pannor, bröst och brummor, varpå vi berättade att man måste göra som älgen, och sjunga något skojsamt eller göra ett valfritt galet ljud, när någon trycker på knappen. Och oj vad dom blev nervösa och kände press på sig att vara ultraballa, och så blev det pinsam pannkaka (utan sylt och grädde) av alltihopa. Vi provade med Cykelmannen också, men inte blev det roligare för det. Dom verkade uppleva det som att dom var på någon slags viktig audition a la X-factor, och trots minskad blodpromille i alkoholsystemet, vågade dom inte riktigt släppa loss. Folk ställer nog för höga krav på sin egen ballhetsfaktor. Lilla älgen, han sjöng ju helt sonika Jingle Bells, det var väl gott nog.

Så håller vi helgjävel nu då. Korv med mos på Hogshead, tack och bock.

Nu håller vi helg!

En förbannat tråkig vecka som endast bestått av jobb, snor, hostningar och svett. Nu vänder vi på klacken och kör pubquiz på Old Eagle i afton, Camden-runda med ännu ett empiriskt test av late licence imorgon och Night of the Living Dolls hårdrocksdiskotek på Foxen med DJ Brumma on the decks på Lördag. Mums sa ölkaggen. Bröl sa hostan. Tjohej, sa kastrullen.

Aj aj Kapten

Nu har vi bytt smaksättning på alko-shaken, och därför har dom skickat tillbaka all sin konjak och rom till mitt kontor. Konjak, fint som kattskit i vällingen, intresserar mig föga, men flaskvis med Kapten Morgan tänkte jag kunde komma väl till pass på min lattjolajbansefterfest som följer efter den riktiga lattjolajbanslådeöppningen på Enterprise. Inte för mig, men för min lilla apa! Så jag ska fjäska och slicka (NB: bildligt talat) min lebb-chef när hon kommer tillbaka, varpå flarrorna blir mina och aporna kan bli apfulla på apberget i Belsize Park Gardens! Tjohej.

Och på min fest (till skillnad från den som min flatmate höll i lägenheten förra helgen) kommer det inte att förekomma:

• Knark - MBDA – hette den så? Nån töntig kristallklump man sätter på tungan, varpå man blir totalcrazy och dansar hela natten till:
• Rave-musik (ompa ompa, med en basgång som hörs ända ner till Washington-puben)
• Fula bonnabrudar från Helsingborg som tar E och har ungefär samma intelligensnivå som en dörrmatta

Om man väntar på något gott, är det bara jättehärligt, eller har man för höga förväntningar så det bara blir pannkaka med sylt och grädde av alltihopa?