For your eyes only

Inte för att jag fick, eller förtjänade, något körkort, eller Fahrkarte som vi säger i Tyskland. Det sket sig på en grund av 1. ett långsamtgående fordon (LGF) på motorvägen 2. några kärringar som valde att svänga in på just den jävla grusväg i Fjelie som jag händelsevis backade in på och 3. en hetsighet vid cirkulationsplats som resulterade i att jag brassade gasen ett par gånger utan att jag för den skull kom iväg och på så sätt lurade bakomvarande fordon. Men jag har hört att det bara är töntar som tar körkort på första försöket, är det inte så? Fjäskiga jävlar, sådana som har med sig äpplen. Joråsatte.

Sedan tog jag järnhästen till mitt nya jobb där jag såsom viktigpetter gick runt och skakade cirka 50 tassar, vissa handslag fasta, andra torra, någon slapp, en och annan sladdrig och fuktig - det fanns alla varianter. Minns jag namnet på någon av alla dessa handshakes? Det var en del Johan och Mikael, men vem som var vem och vilken som var vilken, det har jag ingen aning om. Men det finns frukt i alla korgar och jag fick en jävligt modern telefon, iFån3, vad ger du mig för den, inte en Xperia så långt det telefonkåta ögat kunde nå.

Och som om inte Sony-avtackningen igår vore nog, fick jag idag min slutgiltiga present. Jag bjöd in mig själv till förhandsvisningen av den nya Bond-rullen Skyfall. Älskar't! Gillar bonden, älskar låten, London, action, humor, Xperian och Vaion, den genialiska produktplaceringen. Och popcorn och läsk. Jag kände mig tuff, hård och alldeles spionig när jag om ut, på en snöig bakgata i Lund, efter filmen. Jag ville typ rikta mitt vapen runt alla gathörn, låtsas att city-lightsen var dynamitbomber, kallade min man för Mr Santos, ville att bilen skulle köra i 180 och helst kunna flyga och skjuta på vägen hem. Så inspirerande var det!

En stor dag, sa du. Jag ska nog somna ganska lycklig idag ändå.