För mycket folk, för mycket betalt – en ekvation som måste gå jämt ut. Om spelarna ska kunna få så hutlöst betalt krävs att många människor köper dyra biljetter, att sponsorerna betalar storkovan för att få reklamskylta, att folk klär ut sina barn i full CFC-mundering i dockstorlekar, köper nallar, koppar, armband, spel och allehanda memorabilia, att alla vräker i sig överpriserade korvar och hinkar vattenutspädd Budweiser i plastmuggar. Det är business, men är det någon kultur över det hela?
Lulliga gaphalsar som skriker slagord för det egna laget (Stand up for the Champions) och glåpord åt motståndarna (you’re shit and you know you are), samma gamla trägna sånger, brist på förnyelse, invanda mönster. Är det ingen som reflekterar över att det faktiskt är en smula banalt och löjligt? Tycker Eidur att det är fräckt att fansen sjunger hans namn när han lägger straffen, eller distraherar det honom? Är man tråkig om man sitter tyst och koncentrerar sig på att följa spelet, snarare än att gasta ramsor?
Fast jag gillar ju den här: FLYING HIGH UP IN THE SKY, WE KEEP THE BLUE FLAG FLYING HIGH! Tycker Eidur också att den är fin? Får Eidur ligga? Eidur och hans flickvän var på Ed’s Diner, det berättade Managern för mig, och att han var trevlig. Blir man inte tjock av burgare och shit pommes frites längre?
No comments:
Post a Comment