Yttersta formen av förnedring

Inatt drömde jag att jag fick det där jobbet på ABF. Fast jag fick inget eget skrivbord, utan fick sitta i en vilstol ute i receptionen och jobba. Ingen dator heller, utan bara ett kollegieblock och några dokument att arbeta med. Vad fint det kändes.

Och där har vi det i nötskalet - det förnedrande jobbsökandet, kravet att man måste söka vad fan som helst för skitjobb, att man ska nöja sig, att JAG ska jaga DOM.

När det borde vara tvärtom. DOM borde sukta efter min snillrikhet, intelligens och förträfflighet. DOM borde självmant vilja ha en creative thinker with a can-do attitude. Jag borde inte behöva anstränga mig och suga pung för att få jobb, jag borde inte behöva söka bajsjobb jag helst ändå inte vill ha, det är fan inte rätt.