Därför har veckans jobbigaste händelser utspelats sig på just dessa platser, händelser som har fått mig att stå på sammanbrottets rand.
På Willy's letade jag efter mandlar i cirka 15 minuter, innan jag blev så ledsen att jag istället övergick att leta efter en plats att hänga mig i butiken.
På ICA köpte jag två paket Zoegas för 45 spänn, bargain tyckte jag och kände mig nöjd. Tills jag när jag nästan var hemma kollade mitt kvitto och såg att jag inte erhållit rabatten. Som ett bevis på löjlighet trampade jag tillbaka till butiken och hävdade min rätt till avdrag till kassörskan, som i sin tur upplyste mig om att jag inte handlat för de för rabatten erfordrade hundra kronorna. 95 kronor hade jag kommit upp i. Regler är regler. Med svans mellan ben återlämnade jag det ena cp-dyra kaffepaketet och cyklade hem på sura trampor och kände mig ungefär som den mest misslyckade och fulaste handikappskadan i världshistorietten.
Sådana saker kan få den labile på fall. Nästa gång jag stöter på motgång i dagligvaruhandeln finns det risk för ett oerhört pinsamt offentligt sammanbrott, det känner jag med skräck på mig.
1 comment:
Nu tycker jag att du skärper till dig, det är ju förfärligt, att du inte ens kan köpa kaffe ordentligt, alltså, komijen
Post a Comment