Jag har alltså varit på Loppis. Den där på Södra Esplanaden som funnits i Lund under alla år men som jag aldrig lyckats ta mig till för att jag varit för trött eller för bakfull. Nu, 33 år in i livet, gjorde jag min premiär.
Verdict? 95% skit och snusk. Någon tjomme sålde tex toalettsitsar, visserligen paketerade i kartong, men ändå. Usch. Värsta pråliga glasstatyetterna och vämjeligaste porslinskaninerna. Udda tallrikar, bruna stötta muggar med terand, kärringkläder i drivor, äckliga söndertuggade gosedjur.
Jag undrar hur dom gör som lyckas fynda på loppis och secondhand, dom måste ha någon slags radar med vilken dom kan se förbi all dynga för att lyckas riva åt sig godsakerna. Jag äger inte den förmågan. Jag ser inte skogen för alla träden.
Dessutom blir jag oerhört snobbig i sådana här sammanhang. Jag vill inte att mitt barn ska ha på sig någon annan äcklig unges avlagda. Det måste isåfall vara någon fräsching som haft plagget, man får kolla in föräldern eller skojaren som säljer, om den ser någorlunda ren och snygg ut kan man kanske överväga att handla.
"Vad tar du för dessa persedlar?" frågade jag och var överdrivet artig och artikulerande. Vilken snobb i läderblus och gymnastikskor.
Sedan tog jag mig samman och köpte en overall, en mössa och en träleksak av en i kort praktisk frisyr och med tvååring på axlarna. 55 kronor utan prut. För att pruta var jag nämligen för snobbig. Det drabbar ingen fattig.
2 comments:
om du vart lite uppmärksam hade du sett din syster-dotter där på esplanaden, det hade väl vart fint?
eller var det förra löRDAN?
Jaså minsann, det hade vart snyggt. Men såg du mig då? Jag gömde mig bakom en niqab tror jag.
Post a Comment