Åh, typiskt

Idag hade jag en telefonintervju. Ett par minuter in i samtalet får jag en tupp i halsen, en riktigt retlig en som vägrar ge med sig. Jag harklar mig ljudligt och torrhostar. Detta fortsätter under resten av samtalet. Jag får dessutom en svag lite svajig röst, jag låter sådär liten och löjlig, säkert osäker.

Detta hade kanske varit okej om jag hade haft vett att säga något i stil med "ojdå, jag har visst något i halsen, ursäkta mig". Men icke. Jag säger INGENTING. Som om det vore normalt att låta sådär, som om det vore helt ok att hosta rakt in i någons öra (nej, jag höll inte undan luren medan jag hostade, inte alls). Vilket äckel, tänkte hon säkert, hon intervjuarn.

Dessutom var det så svårt att prata att jag blev fåordig. Vilken vinnare.

Tror du att jag får jobbet?

Dra mig baklänges.