Honey, I don’t care

Jag kan spela mahjong, privatmaila och toksurfa. Emellanåt kan jag väl bjuda på att designa en flyer eller skicka ut gafflar till restaurangerna, skicka ett snabbt fax eller uppdatera en databas. Men den som hävdar att jag bryr mig om syltan, människorna eller huruvida vi tjänar pengar på burgarna mer än till den grad att köparna tror de fått ett kap, far med osanning.

Vill vi vara med i något i stil med Dan Tillbergs 99-kort som var poppis i Lund på 90-talet, där man köper ett häfte av unga sportfånar bara för att man tycker synd om dem, inte för att man någonsin kommer att utnyttja några av de snåla rabatterbjudanden som finns däri. Inte för min skull, nej tack.

Vill vi promota syltan i en urtöntig festival som försöker konkurrera ut fotbolls-VM-febern i Juni, ett spektakel med tråkiga töntar till teaterapor på Leicester Square som inte kommer att stanna bestående i någon av besökarnas minne? Nej, det verkar onödigt. VM-guld!!!

Var pannkakorna goda och värda att servera? Nej dom var färdigfabrikat, äcklig sötsliskig lönnsirap går inte hem, och särskilt inte som dom är pinsamt överpriserade. Ska vi testa blåbärspannkakor, försöker jag, får föga respons och orkar inte stå på mig, för jag skiter ju i att dom vill servera äcklig mat.

OH Naij, min dauta fonkar ente!, skriker någon hysteriskt på telefon från en av restaurangerna. Har du provat att starta om den, föreslår jag lugnt och sensibelt. Problem solved.

Men jag låtsas att jag bryr mig, ännu håller jag skenet uppe, inbillar lebbet och gubben att det faktiskt spelar mig någon roll. Hittar på åsikter som kan vara lämpliga, trots att jag inte kunde bry mig ett uns mindre.

Och det är så förfärligt jobbigt när folk ringer och är entusiastiska över sina fisiga projekt. Ja men det vill ni väl verkligen vara med på, gud vad bra det vore för er. Nej tack, säger jag som om jag hade någon slags bestämmanderätt och då har dom mage att fråga; Men varför? Skit du i det, jag orkar bara inte, jag skiter ju i vilket, vill jag säga. Eller som föräldrar till ifrågasättande barn: För att jag har sagt det! Men nej, då måste jag tala såsom vore jag Ed’s dotter och säga något i stil med att Oh nej, det passar inte in med vårt exklusiva varumärke, inte bra tidsmässigt, vi har röven full.

Godnatt allihopa säger jag, jag vill inte vara med, jag har inget mer att ge. Jag biter av kärringen vårtan så vaxet sprutar (med en avbitartång och handskar givetvis) om hon inte håller käften med sin vidriga darriga stämma som har noll av intresse att förmedla. Alla dessa artiga tanter får en känga i brumman, sluta fjäska, sluta maskinellt säga Have a nice evening/weekend bla bla, så länge du inte menar det. Falska apor som skrattar åt dåliga skämt och genomtrista anekdoter. Och lebb lebb, sluta pusta som om samlaget var i full gång, sluta stressa mig med dina sjukt meningslösa arbetsuppgifter. Det räcker nu, vi är klara med det här.