Har varit hemma hos min mamma på semmelfest idag. Det var det godaste jag ätit sedan jag konfirmerade mig, och då är jag inte ens konfirmerad.
En av mina systerdöttrar, vi nämner inga namn här, hävdar att allt är tråkigt. Precis allt, mer eller mindre. Boooring. Hon vill helst, förklarade hon, att hela livet ska vara ett gapskratt. Och det hade ju varit nåt, kan jag tycka, man kan absolut ha det som mål. Men det är nog lätt att bli besviken då.
För att underlätta för hennes skrattsalvor gick jag dock upp till mitt gamla flickrum och hämtade lite gamla skrivelser jag författat när jag var i hennes ålder. Sedan idkade jag högläsning från dessa. Det var, om jag får säga det själv och det får jag, jävligt gapskrattskul. Var fick jag allt ifrån, kan man undra?
Jo, i kärleksberättelsen om Carsten, som dog i en hjärtattack men som sedan stod i duschen på morgonen och yttrade följande ord: "Bra att du kom, kan du skrubba mig på ryggen" - den var självklart inspirerad av Dallas, hur Bobby plötsligt stod i duschen när Pamela Ewing drog draperiet åt sidan. Hur en 14-årig okysst kunde skriva heta kärleksromaner, det kan man bara spekulera i, och huruvida det blir bra, därom tvistar de lärde. Turligt nog avslutade jag iallafall varje kyss eller famntag med punkt, punkt, punkt. Sedan vaknade de efter vad jag beskrev som "en het natt". Tacka fan för det!
Det fanns även en berättelse som hette "En dag i Ingvar Carlssons liv", vilken beskrev hur vår statsminister klev ur sängen, åt en macka och drack en kopp te till frukost, satte på sig slipsen och tog Saaben till Rosenbad där han hade ett möte med Kjell-Olof Feldt och om aftonen åt han middag med Birgitta Dahl. Oerhört intressant.
Nästa saga hette "En dag i Neil Tennants liv" och i den berättelsen skulle Neil och hans bandmedlem Chris åka till Stockholm, för att göra en remix på "Domino Dancing", men så blev det något fel på planet och de var tvungna att nödlanda, vilket visade sig vara på lekplatsen utanför en tjej som hette "Ullis" hus. Denna Ullis bjöd in dem i sitt hus och de hade "jättetrevligt", kan du tänka dig. Så kan det gå!
Så om du undrar om jag hade tråkigt som 12-åring, så hade jag det uppenbarligen inte. Jag skrev ju så fantastiska historier, och den hjärnan dessa berättelser kom ifrån kan ju ingalunda haft ett tråkigt liv, det säger jag dig nu!
1 comment:
ja nu ska jag väl kommentera lite antar jag. ja jag skriver också fina och vackra historier men det betyder inte att jag inte är uttråkad. och jag antar att du också var uttråkad eftersom att skriva om Carsten gör man när man så säga "no lifear" och det gör jag twenty four seven (svensk vacker engelska).
Post a Comment