Min dammiga brudkista

Den fantastiska åldern 13, den som normalt innebär en otymplig, ranglig kropp, ett småfinnigt anlete, armhålor från arabvärlden och ett tungt sinne, den betecknar något mycket fräckare i min släkt.

På sin 13-årsdag får man nämligen en BRUDKISTA. Den är fylld med allehanda praktiska och för 13-åringen oumbärliga prylar. En glasnappflaska till babyn. Väggbonader med julmotiv. Stora, handvävda dukar för festmåltiderna. Ja, iallafall mycket snart kan de tas i bruk. 13-åringen ska ju snart giftas bort, eller? Vadå stenåldern?

Nåja, snart om man anlägger ett universellt perspektiv då ju varje liv faktiskt är en fis i världsrymden, men det var först idag 21 år efter att jag mottagit men hemgift som jag öppnade kistlocket och såg dessa dyrgripar med nya, blida ögon.

Den som är född efter 1930 och självklart undrar vad fan en brudkista egentligen är hänvisar jag till Wikipedias artikel i ämnet.

Ja, det är humor det, att ge brudkistor till sina barnbarn, även de manliga, så sent som anno 1989. Tack för den!