Vilken sopa va. Orutinen personifierad. Här har man suttit på kammaren och rullat tumme istället för hatt allt sedan det plussades på Boots-testet i februari 2008.
Den senaste gången jag var bakfull på jobbet var alltså i januari 2008, efter en synnerligen blöt personalfest där jag och en annan alkoholist tog i med hårdhandskar så hårda att det inte var konstigt att vi i princip spydde ikapp nästa dag på jobbet. On a school night.
Men idag då. Efter en oerhört trevlig afton på Tempo i Malmö med ett par riktigt heta vax från Tunaskolans högstadium. Två flaskor vin per tre låglandskossor, och sedan några romdrinkar på det. Inget knark, inga cigariller. Så visst trodde man att man skulle kunna ro i land utan att ligga för ankar dagen därpå. Ett stort glas vatten innan sänggåendet. Gott mos, sov så gott.
Men där gjorde jag misstaget att tro att gamla takter fortfarande gällde. Att man kunde rulla ur sängen, kläppa en banan och sedan var det bra med det. Kanske ett par extra glas vätska under dagens lopp, men inte bakfyllan allan, den drabbar ju bara den svinfulle. Men icke då. En tant är nämligen en tant är en tant. Och en tant kan inte hinka ens måttliga mängder rusdrycker utan att få vämjelig skallebank, illamående och extrem trötthet till följd. Det kan inte en tant, och inte denna tant heller, denna tant som helt tappat sin forna ungdomsglans och återhämtningsförmåga.
Tro fan att jag är nöjd med att jag bokat en timmes badminton efter jobbet. Sugen my ass.
Tur att jag hade så jävla trevligt igår att man kan säga både att jag älskar't och att det var värt det. Tur det.
Men nu drar jag mig tillbaka till kammaren igen och gör det jag numera gör bäst. Alltså, leker mamma Mu och spottar i mitt glas.
No comments:
Post a Comment