Här vänder vi på slantarna

Förlåt mig så mycket, men nu måste jag ge en känga till svenskarna igen. Och det är bara för att jag varit utanför mammas bakgård som jag kan det, annars hade jag nog också tyckt att rätt ska vara rätt. Jag har för mig att jag faktiskt brukade tycka det.

Jag vill ta upp det här med middagsbjudningar. I min värld funkar det så här: Någon bjuder hem ett antal individer på middag. Punkt.

Det finns alltså inga krav på att gästerna ska ta med sig något. Vill de ta med sig vinflaskor, blomsterkvastar eller chokladboxar är det ytterst frivilligt och naturligtvis väldigt välkommet.

Men min nyvunna erfarenhet som nysvensk ger en annan bild.

För att komma bort från hela bjudningsgrejen gör man istället så här:

Någon säger: Vi borde ses snart, det var så länge sedan. När kan ni?

Jag kan onsdag eftermiddag om två veckor.

Jag med, vi kan vara hemma hos mig. X, du kan väl ta med dig sallad. Y, tar du med dig bröd är du schyrra. Och Z, du är gullig och tar med dig lite frukt, eller varför inte en kaka.

På ett snillrikt sätt kommer man härmed undan att "bjuda" på middag. Det bara råkade bli så att vi skulle vara hemma hos mig, men eftersom jag inte bjudit in per se är det inte min fest, utan allas, och därför är det inte mitt ansvar att fixa krubb.

Jag tycker detta är märkligt. Vi är väl alla vuxna människor med lön på kontona som har råd att betala för en middagsbjudning, även om den är trerätters? Och nästa gång är det ju någon annans tur, så i längden går det väl jämt ut, kan man anta?

Lite som att köra rundor på puben, det tycker jag är en trevlig grej. Men Sven gör inte så. Då kan det ju bli orättvist, det kan bli några kronor extra i någons favör och det är ju fel fel fel. När notan kommer efter restaurangbesök ska alla betala för just det dom åt, inte splitta i lika många delar som det är personer vid bordet. Min rätt kanske kostade 10 kronor mindre än din. Och jag kanske drack mindre vin.

Det handlar egentligen inte om snålhet, bara ett rättspatos större än Runde Tårn. Rätt ska vara rätt. Den som är skyldig fem kronor är väldigt noga med att betala tillbaka.

Men middagsbjudningarna som blir knytkalas alltså, det tycker jag är en onödig företeelse. Är man fattig kan man väl bjuda på nudlar med pesto och Icas vaniljglass. Har man tidsbrist fixar man kanske köpepizza. Det är ju inte det viktiga vad man äter, huvudsaken är väl ändå att man umgås och har trevligt. Så tycker jag. Men Sven tycker visst annorlunda, tråkigt.