Tack gode Jesus, min son, att jag inte blivit bitter på kuppen

Jag sitter och tänker att vad fan är det för trams det här med Valentin-dagen. Ysta kärleksost under 1 av årets 365 dygn. Va?

Sedan drar jag inte helt otippat slutsatsen att jag måste tänka så för att jag är bitter och singel och för att jag varken fått tjockglad, blomsterarrangemang eller kärleksförklaringar via postverk/mobilaja/dator idag på den stora dagen. Men se på den grönmålade fan, vad sa jag inte för ett år sedan när jag hade en man i byrån:

My bloody Valentine

Gott mos. Jag har inte blivit bitter, jag har alltid varit bitter! Fast jag föredrar att kalla det cynisk och allra helst riktigt jävla rolig och ironiskt lagd till sinnet.

Sådetså. Jag ska hem till min Brumfru och sy klänning av en Hiphop-tshirt i afton. Det är vad jag kallar kärlek. Bannemej.