Kroppskontakt

Plats: Moderna kontorslokaler i West Hampstead, Nordvästra London

Häpnadsväckande händelseförlopp:
Barrys son kommer in med en fet låda Krusty Doughnuts till allas förfäran utom min. Oh nej, hur ska det gå med våra dieeeeeeter, gnälls det från de som är långt mycket tjockare än undertecknad tant som aldrig befunnit sig på diet. Skuldmedvetet tar de varsin och äter under plåga och skam. Meningsfullt allan, då kunde de ju lika gärna skita i det, om de ska må psykiskt dåligt på kuppen. Själv mölar jag glädjefullt i mig två stycken, en med massa sylt i, en med sockedkladd på utsidan. Mums lilla babba.

Den enda anledningen att jag mådde dåligt av denna situation var när Vårtkärringen rultade fram med den halvfulla bullkartongen en kvart senare och försökte truga mig att ta en tredje klimp. Jag försökte avböja snällt, men då händer det oerhörda. Kärringen hoppar små feta hoppsa-steg mot mig på golvet och börjar stöta sin feta grisarm mot min skuldra, "kom igen, kom igen" larvar hon sig och håller fram lådan under min näsa. Jag är beredd att kräkas i boxen, inte pga min osugenhet på bulle, utan helt och hållet på grund av det faktum att jag har ofrivillig kroppskontakt med den med vedervärdiga människa jag träffat sedan Bajsmannen på Hultsfred. Phy phan.