Period.

För drygt fyra år sedan började jag tjacka hormonknark. En spruta i brummuskeln vart 11e vecka, lätt som en plätt, opp i röven inga barn. Så kunde vi inte länge sjunga Adams menssång, så kunde vi inte ligga på menssoffan. I samband med århundradets dumpning i Maj förra året, slutade jag gå till sprutluder-doktorn. Det var liksom ingen ide. Ligger man med Camden-skabb är det ju ändå gummihatten som ska på. Men menstruationen lät dröja på sig. Torr i byxan varje månad, den enda mens jag fick var den vackra jag fick med Jessican.

Men nu. 8 months down the line. En pånyttfödd kvinna trallar ånyo.

Mens, mens everywhere.
Mens, mens we don't care.

Nu ska här göras barn.