Catch Up

Varje gång jag köper min favoriträtt, Spag Bolle, från valfri sylta reagerar personalen starkt mot min önskan att besudla rätten med ketchup. Idag gick jag till det italienska cafeet uppför gatan för att smaka deras bolognese, som givetvis inte skulle vara lika mumsig som min egen kiosklagade, beställde, betalade och tillade: Massa ketchup på, tack.

Servitrisen stannde upp i steget och bad mig upprepa. Var det möjligt att hon hört rätt rätt? Johodutack, massa ketchup, inte bara en liten fis i världsrymden, massa sprut runt hela anrättningen, tacksimocka, sa jag. 3 gånger ifrågasatte kocken min beställning och till slut kände han sig nödd att kika ut genom köksluckan för att ta sig en titt på den galning som beställde så förryckt. Jag log och såg normal ut. Försökte.

Vad fan. Jag är ingen ketchupoman, men på min bolognese vill jag ha massa tomatsås, det är mitt enda måste när det kommer till ketchup. Korven klarar sig bra på senap, köttbullarna blir bäst med lingon och potatismoset kör jag naturellt. Jag menar, vad använder folk ketchup till om inte spaghetti, är det bara normalt att vilja ha ketchup till pommes fritsen? Kanske är det bara barn förunnat att få spruta ketchup på allt och alla. Meh. Ketchup ska prutta. Ju.


Fotnot: Det dröjde tills jag var ca 18 år innan jag fick höra den engelska versionen av skämtet "Kom nu ketchup så går vi" (catch up), som barn tyckte jag dock att ketchup-skämtet var roligt trots att jag aldrig förstod poängen (som alltså inte existerade, fick jag sedermera veta).