Hej och hå. Jag är en sådan speciell gäst på Dublin Castle att jag får stanna kvar med personalen efter stängning på lock-in. Men jag är rädd att detta nog blev sista gången. Där satt man och mumsade på sin pint och skojade, klockan var väl runt tre när jag kände att nu ska jag gå ner på toaletten och lätta på trycket. Och jag skojar inte när jag säger att jag var borta i högst fem minuter.
Men. När jag kommer upp för trappan är hela puben nersläckt och stängd. Jag går till utgången. Porten är låst, metallstängslet igenbommat. Ingen chans att komma ut om man så hade hetat Harry Houdini. Jag gör vad varje smart person i denna sits skulle göra. Jag ringer Farbror Fuzz. Han svarar och säger ojdå, sen lägger han på. Han skiter i mig, han tänker inte hjälpa mig, han går på efterfest och så får jag sitta här hela natten i mörka ensamma puben.
Vad gör man? Man går in i baren och försöker hjälpa sig själv till lite drinkar. Ska man sitta i en pub en hel natt kan man ju åtminstone få vara berusad, resonerade jag. Men icke. Dom jävlarna hade LÅST kylskåpen. Inga drinkar till tant alltså. Ska jag gå och lägga mig på ölindränkta soffan? Nej, inte sugen.
Jag bankar på dörren som leder upp till pubens landlady Peggy och hennes familj. Peggy är en tant i 70-årsåldern som ser lite ut som Margaret Thatcher, hon är nog sugen på att hasa sig ur bädden för att låsa upp för ett fyllo. Ingen respons.
Men nu kommer räddaren i nöden, the cather in the rye, min hjälte i svarta gymnastikskor och afrokrull. Där står han som Jesus själv utanför järngrinden. Han har ringt hela personalstyrkan, väckt Scott, Mariana, Henry, you name them. Scott är visst på väg tillbaka. Scott är tydligen ilsk på tant.
Då ringer bartelefonen. Jag svarar. Good Evening, Dublin Castle. Det är nyuppväckta Henry, stolt småbarnsfarsa, på tråden. Han säger åt mig att inte svara, nu jävlar ska han väcka morsan som sussar sött där uppe.
Efter en stund stapplar en sämnig och barfota son ner, släpper ordlöst ut mig och försvinner upp till sängs.
Väl ute på trottoaren i Fuzz goda sällskap, känner jag att jag behöver ett glas vin, varpå vi köper loss en flarra och lunsar hem till Fuzz soffa.
Vilket drama.
No comments:
Post a Comment