Attention-deficit hyperactivity disorder

Om det hade funnits baby-ADHD, tror jag mitt barn hade blivit diagnostiserat med det. Inget fel med att vara aktiv, det är inte det. Men här snackar vi action hela tiden, non-stop, så att kärringen, som förmodligen var antingen för fet eller för gammal för att egentligen skaffa barn, får springa runt som en ful dåre i pyjamas om dom andra barnpassarna går till skola och jobb.

Tant är inte byggd för att krypa under bord. Men gör det ändå.

Dom roligaste leksakerna är smulor, som ska stoppas i mun. Och dammtussar. Eller krukväxter och deras blad. Gärna riva sönder böcker (va, skulle man läsa, vad är det). Och plocka DVDs ur flyttkartongen, man kan bita in i plasten också, jättesnyggt och skoj. Kattmat är gott. Pet-flaskor är fan roligare än alla leksaker combined. Diskmaskinen - den vill man krypa in i. Stå under bord fast man bara blir längre och dunkar huvet i. Riva ner dukar från bord. Allt ska ligga på golvet, där slänger vi det. Höga ljud när det brakar ner är bra. Om någon pillar med datorn måste man försöka dra ut sladden, det är en sport. Och om man inte får som man vill, då gnäller man tills man får det. Busenkelt.

Nu tuggar jag på en sten jag hittade på golvet, den var god. Katt åt stol, satt i halsen. Katt åt lampa, lös i magen. Katt åt grus, blev stenad. Katt åt massa sten, rös i magen. Katt åt honung, fick biverkningar. Katt åt hund, fick skäll.

Och på toppen av detta ska mamman ha ork och tid att skaffa jobb, ringa myndigheter, åtminstone tvätta sig och kanske städa undan lite smulor och grus.

Tror fan det, att kärringen är otrevlig och asocial.