Har du hört den förut?

Oh, du tröttsamma människa med ditt vikttjat, din fetma och dina för små kläder. Vägra köpa annat än högst storlek 38 för du ska ju bli smal igen. Påpeka gärna som första grej när du träffar människor du inte sett på länge hur fet du är, så att du kan förekomma dem. Som om de skulle säga just det att "det var själva fan vad tjock du är, vad har du satt i dig, en hel gris?". Kanske dags att sluta skylla på graviditet, det var nästan 9 månader sedan den gubben gick. Är detta den nya kroppen, månne? Är det så här du ska se ut, ska hela garderoben bytas ut mot storlek XXL?

Alltid finns det en ursäkt till hands. Bara lite tid kvar i London ju, måste svulla och pinta, i Brasilien kan jag bli frukterian. Men jävlar vilken god brasiliansk mat, vi fortsätter tjockresan tills vi kommer till torra, tråkiga Sverige där alla ju bantar och går på gym. Men först en vecka på Öland med de andra sugna, chokladpudding och chips, det är ju så gott. Och mammas bak luktar så gott. Man måste ju ha grädde i maten. Och McFeast finns bara i Sverige, måste passa på.

Så kan man hålla på, men inte om man vill mota chipsbältet i grind.

Nu räcker det. Nu kan jag sitta här hungrig och längta efter ost. Men jag får ingen. Nu ska simringen av fett bort, och detta med hjälp av coachen med stort c, Carl H. Han är hård men orättvis, nu är det slut på sötebrödsdagarna, nu blir det inte mer karameller för den 25-öringen, för om det fortsätter såhär kommer jag att fastna som tjockis, bli lika känd för min fetma som för det faktum att mina tvättrådslappar tydligen alltid hänger ut. Och så kan vi inte ha det.