Just nu sitter jag t.ex. iallafall med ena skinkhalvan i en någorlunda fisig mosse. På pappret ser det rätt illa ut att vid 33-års ålder vara arbetslös och bo hemma hos sina föräldrar. Men misströstar gör jag ej, det löser sig sa kärringen som sket i vasken, eller om det var i Valhallabadet hon sket, därom tvistar de lärda.
På Tisdag ska jag för det första träffa min nya jobbcoach, en ostystare som nästan utlovar jobb till erfarna, kärnfriska människor som tant. Han är säkert 25, nyutexaminerad pellejöns i tvångsslips och tråkig frisyr, kanske illasittande byxor och fylld av klysckor, men ändå. Arbetslöshet vadårå, det drabbar ingen duktig.
Sedan var det iochförsig den om bostadslösheten. I Lund kläpps alla hyreslyor av studenter, eller de som inte vill hyra ut till studenter hittar någon tjusig kille med jobb på TetraPak eller Alfa Laval. De som är utan fast inkomst och har unge, om än snygg och snäll, göre sig icke besvär att svara på bostadsannonser, de får ändå inga svar, det kan jag som provat intyga. Även om man har pengar på banken och erbjuder sig att betala förskottshyror, nehejdutack. Och LKF, Lunds Kommunala Fastigheter som äger det mesta som hyrs ut i stan, är ett regelverk som inte släpper igenom den som råkat schabbla bort sin köplats, icke! Där sitter man alltså på den berömda fisens tills dess att man har en FAST INKOMST - då vill alla genast sälja bostadsrätter till en, då får man banklån och hela faderuttanrull, men tills dess är det alltså pruttmossen som gäller.
Kanske om man vill bo i kranskommun eller Malmö skulle det kunna gå, men det vill man ju inte när man är snobb och AKADEMIKER, då vill man bo i Idéernas Stad, eller hur.
Därför håller vi i hattarna och mumsar Mammas mat, ingen fara på taket, idag fick vi moussaka, och så håller vi tummen att Andreas Ostcoach äger förmågan att kirra kneg, för själv är jag alldeles för upptagen med att sitta och fisa på mossen, verkar det som.
2 comments:
hellre ostcoach en vinägerapa/c
hur va det hos jobbcoachen?
Post a Comment